En antifeministisk debatt i avsaknad av fotnoter.

Säg att du vaknar en morgon och tänker ”tametusan, jag tror jag ska ta och skriva en debatterande bok om skattenivåerna/pälsindustrin/krigsjournalistik”. För att du ska kunna skriva något vettigt och din bok ska tas på allvar är det då en nödvändighet att du förkovrar dig i ämnet. Läser vad andra skrivit, bläddrar i gamla tidningar, kollar vilka teorier det finns som går att knyta till dina frågeställningar (och som du sedan antingen finner korrekta eller kan avfärda). Det kallas att arbeta vetenskapligt och är som sagt lite av en förutsättning för att dina läsare ska få ut något av boken och känna att du vet vad du pratar om. Men säg att du istället vaknar upp och tänker ”jag ska skriva en bok där jag säger att feminismen suger lilltå”. Tja, grattis. Glöm allt vad jobbigt forskningsarbete heter. Det är bara att skriva på. Skitsamma om du vet ett dyft om feminism och om det senaste feministiska verket du läste var Pippi Långstrump någon gång kring nyår 1973. Du känner dig kränkt av feminismen, våldtagen av jämställdhetsdebatten och hatad av kvinnor med rött hår.

Senast i raden är Pär Ström, som skrivit en bok om hur idiotisk feminismen är, men som erkänner att han inte läst en enda feministisk bok. Och varför skulle han behöva det? Han har ju erfarenhet av att leva som man och som sådan ständigt känna sig ditsatt för vad galna individer som också råkar ha kuk gör. (Jag ber er här i förbifarten ägna en tanke åt de kvinnor som skriver ytterst väl underbyggda böcker och artiklar om hur det är att leva som kvinna i dagens samhälle och som ständigt får höra att de är manshatare, hysteriska, lögnare).

Tesen Ström, och ganska många andra, driver går ut på att kvinnor inte är strukturellt förtryckta utan att samhället består av olika individer, varav en del (oavsett kön) är otrevliga mot medmänniskor. Enskilda kvinnor råkar ibland illa ut och det är inte en del av kulturen, utan rena tillfälligheter. Men, vad är en kultur? Aristoteles (en man som jag för övrigt tror att dagens antifeministiska debattörer skulle njuta av att läsa) skrev i Politiken att ”/…/detta är nämligen något speciellt för människan i jämförelse med de andra djuren, att hon ensam kan skilja gott och ont, rätt och orätt, och så vidare, och en samhörighet av sådana män bildar hus och stat”. Här finns också kärnan till vad kultur är; en grupp män(niskor) är ense om vissa förhållningssätt till livet och hur det ska levas.

Fast bland allt det som ingår i den västerländska kulturen återfinns, om man ska tro Pär Ström c/o, inte någon vilja att förtrycka alla kvinnor. Därmed verkar det inte vara sagt att kulturer inte kan vara direkt förödande för kvinnors rättigheter och ställning i samhället. Som Dagens Eko rapporterade efter en gruppvåldtäkt: Tusenåriga kulturmönster måste brytas i förorten.

Kvinnan som blir taskigt behandlad av en vit man är helt enkelt på fel plats vid fel tillfälle. Kvinnan som däremot kränks av en man i turban, en man som bryter på arabiska, en man som är på väg hem från moskén, en man som är tredje generationens invandrare – hon är utsatt för en kulturell yttring.

Det här leder inte bara till ökad rasism (”skicka hem dem så vi slipper våldtäkter och kvinnomisshandel”) utan givetvis också till att vi blir helt blinda för vad vi egentligen har i det västerländska idébagaget. Vad grundar vi vårt politiska tänkande på? Platon. Aristoteles. Augustinus. Machiavelli. Hobbes. Ett tips om du har en söndag över: låna Staten och läs kapitel 5. Låna Aristoteles och läs att kvinnors fria ställning är inte bra. Läs Machiavellis Fursten och känn hur det vrider sig i magen på dig.

Jag är en ganska snäll människa som gillar det fria ordet. Jag tycker för allt i världen att det bör ges ut böcker om hur dumma feminister är. Det jag kräver är att de som gör anspråk på att besitta någon slags sanning också djupgående kan argumentera för sin sak. Ett sådant krav hos förläggarna skulle dock troligtvis innebära att inga antifeministiska böcker gick i tryck. Pär Ström och hans gelikar har inte några argument. Men de känner sig jävligt kränkta och det kan man, som vit man, komma långt med.

. . . . .

Jag har skrivit på samma tema tidigare.

Det händer, minst sagt, en massa på Konflikt. Kim Müller om klonade djur, reciprocity skriver om kraschlandningar, Red Metal om maskning, Slutstadium skriver om gängkriminalitet, Syrran funderar över mäns feminism och Vida Latina om kvinnohat i praktiken.