Jag har sedan flera år ett ganska obehagligt förhållande med någon. Han (jag är säker på att det är en man) tycks förfölja mig i min vardag. Hur jag än försöker anonymisera mig och ignorera honom dyker han gång på gång upp. Jag har försökt komma ihåg när vår numera urspårade relation egentligen inleddes och jag har kommit fram till att det måste ha varit i ett dåligt ventilerat högstadieklassrum. Då hoppades jag intensivt att det var första och sista gången vi fått närkontakt, men han har som sagt visat sig vara efterhängsen. Faktum är att han duperat mig så till den milda grad att jag till och med har tenterat av fem högskolepoäng om honom. Nu ska jag väl inte klaga i egenskap av enskild person; faktum är att han tycks vara hela det moderna samhällets stalker. Hans namn är Biologism.
Jag läser för tillfället en kurs i arabisk litteratur och läser i kurslitteraturen att kvinnor skriver utifrån sin natur. Herr Biologism tunga andedräkt i min nacke. Kvinnor skriver annorlunda (i förhållande till vad? den manliga normen?) och den litteraturvetenskapliga forskningen ser genast paralleller till kvinnans biologi, till hennes essentiella varelse. Att kvinnor måhända står för andra skildringar än män för att vi lever i ett könsdifferentierat samhälle där kvinnor upplever speciella saker tycks inte ha slagit forskarna. När kvinnor i ett försök att frigöra sig beskriver sina livserfarenheter är genast Herr Biologism där och puttar tillbaks dem till spisen.
Om jag, mot all förmodan, skulle fråga honom om vi inte skulle kunna börja dejta mer på riktigt skulle han troligtvis bara invända att Rasbiologiska Institutet numera är nedlagt, men annars hade vi kunnat ta en fika på gräsmattan utanför. Det är inte längre rumsrent att prata om mänskliga raser, mäta skallomfång på samer och propagera för den germanska rasens överlägsenhet. Naturligtvis sörjde Herr Biologism detta under en stund, till dess att han kom på att mänskligheten skulle kunna lägga sin energi på att försöka bevisa att det finns naturliga skillnader mellan kvinnor och män. Att denna forskning skulle kunna tjäna ett utmärkt syfte när kvinnorna alltmer högljutt började kräva rättigheter.
Nu för tiden kan man inte påstå att svarta är ämnade att tjäna de vita. Däremot kan man påstå att sexuellt våld handlar om mäns naturliga drift att sprida sina gener. Att homosexualitet är en sjukdom. Att det vore fel att lagstadga om delad föräldraledighet för det skulle traumatisera barnen om de tvingades umgås med sina fäder och pappor är faktiskt inte lämpade att ta hand om sina små barn för de saknar omvårdande egenskaper. Rasbiologin är inte död, den har bara omformats.
Sedan biologilektionen på högstadiet då läraren sa att våldtäkt egentligen inte finns har jag och Herr Biologism levt sida vid sida. Nu vet jag att han kommer finnas där så fort jag läser en kursbok, öppnar en dagstidning, diskuterar med andra, lyssnar på politiker och så vidare. Jag väntar bara på att han ska börja ringa och flåsa mig i örat också. Vilket ju inte vore så konstigt, han är ju faktiskt en man.
akuhujan 