Plötsligt har Svea rikes försvarspolitik blivit en glödhet potatis. Pacifister skriker (eller, nä, de förklarar givetvis lugnt och sansat) att försvaret borde strypas. Militärvurmare gormar att försvaret borde vara mycket större. Jan Björklund (fp) säger att vi måste oroa oss för Ryssland som blivit ”mycket mer kaxigt”.
Låt oss börja med Ryssland. Tanken att den stora björnen skulle vakna och anfalla Sverige får anses vara rätt skrattretande. Kreml har nog med att försöka hålla ihop det egna landet (geografiskt, ekonomiskt och kulturellt). Det är intressant och tämligen skrattretande att Ryssland plötsligt hamnar i fokus i en diskussion om det svenska försvaret. Ett stalltips är att istället problematisera vad den ryska ledningen under Vladimir Putin pysslar med inne i Ryssland. Journalister mördas på löpande band utan att någon döms, morden skylls på tjetjener för att kunna rättfärdiga den statsrasism Kreml utövar mot alla som kommer från de sydöstra regionerna, kriget mot terrorismen har blivit kriget för främlingshatet. Och så vidare. Utvecklingen i Ryssland har länge varit djupt oroande, men då inte i fråga om militära hot mot Sverige.
Är det anledning nog att skrota försvaret? Inte om man frågar mig. Försvaret behövs, men behöver komma ifatt sin tid. Idag kommer inte ett par hundratusen ryssar komma springandes över finska gränsen med gevären i högsta hugg. Man måste inse att världen krympt och att konflikter sedan andra världskriget i första hand drabbar civilbefolkningen (inte minst kvinnor och barn, som utgör ca 80% av världens flyktingar). Helt enkelt måste försvaret bli mindre pangpang och mer humanitär krishantering. Och då behövs det pengar. Här kan man invända att det är knepigt att svenska skattekronor ska gå till att rädda civila i Långtbortistan, men är inte det betydligt bättre än att de går till att lära unga killar (och tjejer) att skjuta ihjäl människor?
I striden fd försvarsminister v/s killen med hästsvans väljer jag därmed den förstnämndes parti – om pengarna går till att omorganisera dagens försvar. Några tusenlappar skulle också med fördel kunna läggas på att skicka Jan Björklund på en uppenbarligen välbehövlig studieresa österut.
. . . . .
Det händer en hel del på Konflikt. I verkliga livet har jag just utsetts till årets liberal. Hurra?
akuhujan 