Jag drog igång en textserie om porr tidigare (innan min grava politiska identitetskris slog till). Problemet är att jag aldrig kom fram till någon egentlig slutsats. Har fortfarande inte någon att presentera. Mitt förhållande till porren är lite som min relation till begreppet ”vänster”. Ibland känner jag en oerhörd kärlek (okej, till porren är den som bäst ljummen); lika ofta vill jag bara spy.
Kräktes gjorde jag ikväll. På grund av porr. Först grät jag med en storögd och tröstande pojkvän bredvid mig. Sedan kravlade jag mig in i badrummet, kräktes hängandes över toaletten och kröp sedan stortjutandes in i duschen. Och jag tänker inte be ett dugg om ursäkt för denna privata skildring. Tänka sig, jag anser de facto att porrens påverkan på mig är viktig för mänskligheten. Så viktig att händelsen fick mig att återuppliva bloggen. Here we go again, systrar och bröder. Min nya slogan får väl bli ”vänster (troligtvis) eller ej, alltid relevant”.
