Jag är den lyckligt lottade resenären.

Nu åker jag till Åland för att kombinera bad med forskning. I Mariehamn finns för övrigt Ålands Fredsinstitut som bland annat arbetar med att bekämpa sexhandeln i Litauen. Min färjetur i det geografiska området är högst frivillig och det skär i hjärtat att tänka på alla de flickor och kvinnor som via färjorna skeppas hit och dit för att tillfredsställa sexköpare i gungande hytter och kala lägenheter. Läs och begrunda.

Porren och jag, del 1: Om hur den kuppade mitt sexliv.

”Jag gillar att du är så porrig.” I den kommentaren, vilken jag hört till leda vid det här laget, gömmer sig mitt största problem vad gäller den gängse synen på sexualiteter: att du som kvinna aldrig äger din egen.

Jag minns när jag började glo på porr (jag tänkte att den kunde utgöra ett bra komplement till alla mina timmar framför Sex and the City). Jag blev förbannad. Där skildrades en massa saker jag då inte ens varit i närheten av att testa, men som min 17-åriga hjärna hunnit tänka ganska mycket på. Där skildrades saker som jag inte trodde existerade annat än i mina egna depraverade tankebanor. Och plötsligt var lusten att leva ut de där fantasierna inte längre min egen. Det kändes inte genuint. Det var som om porrfilmerna stulit min sexualitet från mig och smutsat ned den (inte för att jag var ute efter en ren sexualitet, om sådana ens finns, men jag ville smutsa ned den själv).

Med tiden avtog den olustkänslan en aning. Det var ju på sätt och vis positivt att det som jag trodde jag var ensam i världen om att tro mig gilla i själva verket gick att ladda ned på några minuter. Jag bestämde mig för att porr kunde vara en inspirationskälla istället. Den linjen fungerade utmärkt tills jag insåg att min sexualitet alltid skulle komma att ses i relation till porr. När jag gjorde något avancerat ansåg inte partnern att jag gjorde det för att jag egentligen gillade det, utan för att jag ville apa efter porrskådisar. Jag har slutat räkna tillfällena då jag blivit kallad porrig av sexpartners. Jag har legat/suttit/stått där och velat skrika håll käften jag ville göra sådant här långt innan jag såg en porrfilmssekvens för första gången för nu råkar det vara så att jag äger en egen sexualitet som är helt frikopplad från allt vad porr heter.

Det har passerat förbi ganska många sexuellt avancerade killar i mitt liv. Killar som tänt på grejer som man måste rota länge för att hitta inspelade på nåt videoband. Jag har aldrig tänkt på deras tändningsmönster som porriga. De har bara varit som de varit. Vilket jag nu inser är en något naiv inställning, för fler än en av dem har erkänt sig starkt påverkad av porrfilmer (inte så konstigt, med tanke på hur unga mäns konsumtion av den genren ser ut). Naivt också för att jag mött många killar som vill testa något superavancerat som de aldrig gjort förr och trott att det bara är att köra på (glidmedel? nähä, behövs det verkligen?).

Min sexualitet är inte min. Den definieras av andra. Saker jag gör gör jag tydligen för att vara porrig, inte för att jag egentligen tänder på dem. Och så ligger man där och tänker att det är nog bäst att låtsas som om man inte gillar det mer än litegrann för då blir man kanske ett sexuellt subjekt och inte en Följa John som finns till för att killen ska få leva ut sina lustar/pröva sådant han snappat upp och det är nog ruggigt avtändande med en tjej som faktiskt vill, det kanske till och med vore bäst att låtsas som om man verkligen inte alls har lust så slipper man dessutom känna sig generad efteråt och det är väl som själva fan att man ligger här och tänker på sådant här och missar halva upplevelsen och nu är den tydligen slut och man fick inte ut speciellt mycket av den för att man hade sådan sexualitetsångest och nästa gång då, då jävlar ska man skita i alla uppsatta regler för hur tjejer ska vara och bara köra på. Nästa gång.

. . . . .

Ett fantastiskt bra inlägg om intellektuella kvinnor. Rekommenderas särskilt om du sitter och anser att det här inlägget var alldeles för privat och utelämnande och borde ha haft en mer teoretisk form.

Vems frigörelse är det vi talar om?

Jag är den sexuella revolutionens dotter. Jag är uppvuxen i ett samhälle där jag fått lära mig hur barn blir till, där det funnits preventivmedel och legal abort, där kvinnor ansetts ha egna sexualiteter, där sex inte längre haft speciellt mycket med reproduktion att göra. Men också ett samhälle där kvinnor våldtagits, där killar tjatat sig till sex utan kondom, aborträtten ständigt befunnit sig i skottlinjen, kvinnor i kortkort fått skylla sig själv, mannen varit norm, kvinnors kroppar gått att prissätta. Ingenting har varit självklart.

Detta tänker jag på när jag ser dokumentären om den sexuella frigörelsen i Kina. Kulturrevolutionens sexmoralism är på väg bort för att ersättas av någonting annat. Det låter väldigt bra. Innan man betänker att någon alltid måste betala priset. Det är inte så svårt att inse vilka det är: kvinnorna.

Den mest obehagliga delen av den ovan nämnda dokumentären är bilderna på prostituerade som hängs ut på gator och torg så att stora skaror av människor kan visa sitt förakt. Unga flickor och kvinnor med hängande huvuden. I det som påstås vara en sexuell revolutions anda straffas de dubbelt.

I dokumentären framstår efter ett tag prostitutionen som ett tecken på den sexuella revolutionen. Kolla – de kan mer eller mindre uppenbart ha bordeller längs gatorna utan att någon bryr sig. Snacka om frigjort! Men sexköp har aldrig haft något med frigörelse att göra (möjligen bortsett från vissa mäns ekonomiska frihet att köpa kvinnokroppar). Så ovana tycks vi vara vid kvinnor som tar sexuell plats att blotta åsynen av en kvinna i kortkort med utmanande rörelsemönster genast tas som något revolutionerande, alldeles oavsett om hon gör det frivilligt eller ej.

Sexuella revolutioner existerar i själva verket inte. Varje generation kvinnor har att slåss för att säkra de framsteg den föregående gjorde. Varje generation kvinnor måste slåss för sina systrars skull. För att det en dag ska bli världens alla torskar som leds fram av poliser inför buande folkmassor (inklusive de kvinnor de tidigare tagit sig rätten att köpa). Den dagen kan jag gå med på att något radikalt är på väg att hända. Till dess pågår kampen inom kvinnohatets och klassamhällets ramar. Den samhälleliga sexuella revolutionen handlar i mångt och mycket om att Mannens rätt till sex ska säkras. Det känns ganska avtändande.