Min fitta är mitt vapen.

Hoppa till kommentarer

ICA, en lördag 2008:

”Mamma, killar har snoppar. Vad har jag?”
”Eh. Öh. Jadu. Hmmm. Hrm. Uh. Vad säger du, ska vi ta och köpa lite lördagsgodis?”

Vad hette det kvinnliga könsorganet hemma hos dig när du var liten? Hos mig hette det ”nuppa”. Nuppan var något som tjejer kissade med. Ändå tackar jag de högre makterna för att jag slapp skolas in i ”framstjärt”, som kan vara det ord – alla kategorier – som jag avskyr mest. Alla visste vad killarna hade i byxorna. Snoppar. Pillisnoppar (vågar jag gissa att ordet kommer från att små killar gärna drar och pillar en del där?). Penisar. Kukar. Vi flickor fostrades in i tron att något var fel på oss; att något saknades. Som om en osynlig hand amputerat bort vårt viktigaste organ och ersatt det med hålrum.

Sedan kom sexualundervisningen på mellanstadiet då vi fick lära oss att ur flickors könsorgan kommer det mensblod. Ur killarnas kommer det sperma. Det lät onekligen ganska orättvist, framförallt som vi sett storasystrarna knapra smärtstillande en gång i månaden. När jag var klar med min tolvåriga utbildning var jag övertygad om att jag måste ha haft en enorm otur. För såhär kunde det fan inte se ut på landets skolor. Jag hade fel. Det kunde, och kan, det visst. Och föräldrar som aldrig fått lära sig att ha en avslappnad syn på kvinnor, fittor och sex för vidare problemet till sina egna barn.

Så det kanske är lika bra att jag börjar fundera redan nu. Tids nog kommer jag väl stå där med en liten unge som undrar vad hennes könsorgan heter. Och jag vill inte börja stamma och rodna och harkla mig. Jag skulle vilja säga ”det heter fitta och den ska du vara stolt över”. Kan man lära ett barn att säga ”fitta”? Är det inte väldigt grovt och vulgärt och sexanspelande? Jo, just det. Hurra! För ungen kommer ju ändå växa upp och upptäcka att hon är en sexuell varelse och att hennes fitta kan väldigt mycket mer än att producera mensblod.

När jag gjorde den upptäckten trodde jag att jag var sjuk. Långt senare talade jag med en politiskt aktiv kvinna som är sisådär trettio år äldre än mig. Hon berättade om när hon insåg att hon blev våt av snuskiga tankar och att hon ägnade ett helt sportlov åt att lipa över det i tron att hon var abnorm.

Att lyssna på flickan och hennes mamma bland hyllorna på ICA var lite som att få en kniv i hjärtat. Ännu en tjej som får lära sig att det som finns innanför trosorna är tabu och onämnbart. Nu för tiden har jag distansierat mig ganska mycket från den undervisning jag fick som yngre. Min fitta är min kompis och vi hänger ihop i vått och torrt (höhö!) och jag tycker hon är helt fantastisk. Hon kissar och släpper ut mensblod och blir våt så att jag kan ha sex och hon tycker det är trevligt och hon skaver bara lite lagom mot cykelsadlar och dylikt. Fittan är ett hot mot rådande samhälls(van)föreställningar och måste därför förtigas. Det är dags att släppa fittorna lösa. Min fitta är mitt vapen. Pang.

. . . . .
Nu ska här slås in paket till världens bästa man. Med huvudet före rakt in i heteronormativitetens rofyllt vaggande famn och jag är inte politiskt korrekt nog att låtsas som om jag inte gillar det.

15 kommentarer

Under Sexualpolitik