Homofobi nedtryckt i halsen.

Hoppa till kommentarer

Jag har tidigare skrivit om hur jag blivit underligt behandlad av människor som uppfattat mig som flata. För någon dag sedan lyckades jag för första gången någonsin bli tagen för bög (vilket får ses som en merit med tanke på att jag är en hyfsat hetero tjej). Jag och mannen vars fel det är att jag inte haft tid att uppdatera denna blogg de senaste veckorna låg och solade. “Herregud, är det två killar?”, “Nej, det är en tjej och en kille, men jag trodde också det var två killar. Fyfan, vad äcklad jag blev först”, “Ja, jag hade inte vågat gå förbi dem i så fall”. Jag tittade upp och såg rakt in i ögonen på ett gäng tjejer som stannat vid mitt huvud och, i tron att jag är en hundrasextio centimeter kort man med hästsvans, tagit sig rätten att högt vädra sin homofobi.

Och så inser jag hur naiv jag vanligtvis är. Hand i hand med någon av motsatt kön kan jag lugnt anta att all kärlek hanteras likadant. Så är det givetvis inte. Den kärlek jag nu ger uttryck för offentligt faller inom alla normer som finns. Ingen, som inser att jag är tjej, ställer sig vid mitt huvud och säger att jag är äcklig. Vad hade hänt om jag varit kille? Hade deras höga klackar träffat mitt käkben och krossat min näsa? Hade de orsakat medvetslöshet och sedan puttat ned mig i vattnet? Tack gode gud att jag genom en snabb titt uppåt kunde legitimera det faktum att jag kelade med en man.

Det är nyttigt att ruskas om ibland; att inte gro in i sin heterovärlds potemkinskulisser. De hatiska blickarna och de vassa klackarna fyra centimeter från mitt huvud följer mig och får mitt hjärta att frysa till is.

. . . . .

Mer uppdateringar inom kort. Håll ut, gott folk!

5 kommentarer

Under Sexualpolitik