Senaste ämnet jag tröttar ut bekantskapskretsen med: huruvida det är så att män har mycket svårare för mänsklig närhet (i betydelsen kramar och kel) än kvinnor. Min ständiga uppdelning av mänskligheten i kvinnor och män kan tyckas ganska obehaglig, men när vi nu lever i ett könspolariserat samhälle är det heller inte så konstigt om vi kvinnor står som frågetecken inför det betéende män uppvisar (och vice versa).
Jag får erkänna att jag är ett gosmonster. Min kropp kan skrika ”ge mig kramar” precis lika gärna som den kan ropa ”ge mig kuk”. Faktum är att det förstnämnda händer betydligt oftare. Av den anledningen kramas jag ganska mycket med folk. Tjejer och killar. Och i regel utan att vilja något mer än just det. Det är nu det blir knepigt. För män verkar överhuvudtaget inte vara funtade (notera att jag inte tror på en biologisk förklaringsmodell) på samma sätt. För dem (jag tänker inte be om ursäkt för generaliseringen) är kramar och kel en invit. Något renodlat sexuellt. Och då sitter man där, lika delar generad och irriterad och stammar fram att det var inte så man menade, man ville bara ha lite mänsklig närhet och inte sex och man ber om ursäkt om det kunde misstolkas och det var ju inte alls meningen att egga upp killen för att sedan sätta stopp och hejdå vi kanske ses snart igen du är väl inte sur på mig nu.
När jag plågade Mattias med ämnet menade han att killar helt enkelt aldrig får lära sig att vara nära någon på ett icke-sexuellt sätt. Ju mer jag tänker på det, ju mer uppenbart är det. Tjejer får närhet som små, killar får order. Killar ska slåss och rycka flickor i håret. Killar som är gosiga blir utsatta för Operation Rädda Vår Son Från Homostämpeln. Addera sedan en dos porr och en dos vidrig sexualundervisning. Väninnor kan kela med varandra, killkompisar på sin höjd ge varandra en dunk i ryggen (allt annat vore ju bögigt, för att citera en polare). Vips, säger det, så sitter killen där med en människa som bara vill kramas och det enda han kan referera till är sex.
Jag minns en gång då jag sov bredvid en kille. Han gjorde ingenting. Inte ett skit. Förutom att sova, då. Till slut blev jag provocerad. Gör något, försök i alla fall! Hade han börjat tafsa hade jag förmodligen avbrutit och lagt mig på soffan istället, för jag ville inte heller göra något mer än att sova. Men jag ville att han skulle försöka, för som det nu var kände jag mig ratad. En kille som sover bredvid en tjej endast iklädd underkläder utan att göra någonting. Min raggfaktor var nere på andra sidan nollstrecket. Först efteråt insåg jag hur löjlig min reaktion var. Även jag var helt inne på att killar alltid ska vilja, annars är det något fel på dem (eller så är tjejen inte mycket att hänga i julgranen).
Med tiden har jag kommit att önska att fler killar var som han. Att killar kunde vara nära utan att tolka situationen i sexuella termer. Det skulle ge mig, och alla systrar, ett betydligt större handlingsutrymme. Vi skulle slippa fundera på om mannen kanske tror att vi vill mer än vi vill. För egentligen är det inte svårare än att innan tjejen sagt ”ska vi ha sex?”/”jag vill ha sex” så är det inte frågan om ett sexuellt agerande.
Alla mina funderingar kring sex (ja, det är tydligen det enda jag tänker på) leder fram till samma slutsats: innan det här samhället är jämlikt är mäns sexualiteter ett reellt hot och kvinnors sexualiteter direkt kopplade till rädsla och oro. Till dess vore det fint om alla män kunde ta sitt ansvar och inse att krama = krama, kela = kela, ett ja till sex = sex (om mannen också vill). ”Rör mig” är en sak, ”knulla med mig” är en annan. Okej?
. . . . .
Tydligen kan det vara förvånande/intressant att fler män än kvinnor kan tänka sig att ha tillfälliga sexuella relationer. Jag säger bara en sak: horarykten och risken för oönskade graviditeter. Ge oss ett skydd mot madrasstämpeln, kondomer som garanterat håller och legala aborter så kommer läget bli intressant på allvar.
6 kommentarer
april 10, 2008 kl 4:18 e m
Under vissa speciella förhållanden kan män ha kroppslig närhet med varandra – intressant nog är dessa ganska kollektiva gruppaktiviteter (intressant enligt mig då killar lär sig att vara kompisar i grupp medan tjejer ska ha bästisar) – jag syftar främst på sport och supande. Och då verkar det ibland släppa ordentligt – inte bara ens kompisar utan närmast totala främlingar (förutom att man håller på samma lag) kan slänga sig över en.
april 10, 2008 kl 4:38 e m
Ja, som aktiv fotbollssupporter har jag märkt samma sak. Machokillar får (om laget vinner) plötsligt en anledning att kramas och då gör de det ordentligt. Vilket nog är ett tecken på den brist på vettig eller icke-sexuell kroppskontakt de lider av. Män måste ha något att förklara sitt kramande med hjälp utav, kvinnor kan utan problem kramas lite när som helst.
april 10, 2008 kl 10:59 e m
Jag, en kille, har en handfull kompisar, killar, som jag kan vara mera fysisk med, men trots att vi gillar det hänger ibland nån sorts homogrej över det. Tråkigt men sant. Det spär ju på teorin om snubbar som bara tänker i termer av sex.
Mina erfarenheter av att ha detta i åtanke när jag träffat tjejer har dock rätt många gånger lett till att hon tror att jag är ”av”, lite samma beteende som beskrivs ovan.
Jag gillar temat du kör på nu, kastar mig över varenda inlägg! Keep it coming!
april 12, 2008 kl 9:43 f m
Grymt bra inlägg. Din tes känns väldigt pålitlig och jag som kille kan bara instämma med din beskrivning av hur vi killar uppfostras annorlunda än tjejer, hur vi lär oss vad ‘närhet’ är och hur vi förväntas agera ‘i sängen’. Fortsätt skriv lika bra.
april 22, 2008 kl 1:37 e m
och vart har du tagit vägen då?
april 30, 2008 kl 10:54 e m
Haha, inlägget fick mig att tänka… Jag som kille är rätt så kramgod som du, försöker vara snäll och har lätt för att kalla människor jag tycker om och börjar komma nära för snälla saker (främst tjejer, men det är väl ett resultata av att ”inte vilja vara bög” förmodligen). Det fungerar ju lite likadant åt andra hållet också, bara för att jag ger en tjej en kram eller kalalr någon för gumman eller vad som helst så är det helt plötsligt så att jag raggar på henne…
Fortsätt, gillar din blogg, får mig som inte särskilt feministiskt skolad att tänka till