Det är stimmigt. Lokalen luktar rök, trots att det är flera år sedan rökförbudet trädde i kraft. Jag blir bjuden av K, som för närvarande har en betydligt roligare ekonomisk situation än jag. Plötsligt inser jag att det här är problematiskt. Han bjuder ut mig och nu förväntas jag bjuda tillbaks. Tjänster och gentjänster. Jag börjar räkna i huvudet. Hur mycket har jag hunnit göra mig skyldig till? Hur mycket kostar jag, sexuellt? Knepigt att besvara. Vad är en avsugning värd i kontanter? Den gränsen har jag helt klart överträtt. Sen då? Har jag indirekt sagt ja till vaginalt sex? Analt? Jag har verkligen ingen koll på de dagsaktuella prissättningarna. Klump i magen. Jag kan inte direkt fråga heller. Det finns en tyst överrenskommelse mellan oss. Vi vet nu båda vad vi sysslar med, men det är onämnbart.
Prostitution och trafficking. Få skulle nog påstå att det inte rör sig om en handel med kvinnor, där deras kroppar är varor man kan sätta prislappar på. Men i kvinnors högst (?) frivilliga sexliv – hur funkar det där? Är det samma sak som går igen?
För att vara rak: jag tror (notera: jag anser mig inte sitta på sanningen. jag är bara jag och kan bara utgå från mina egna empiriska erfarenheter) inte att speciellt många män bjuder kvinnor på saker utan att förvänta sig något tillbaks. Och som kvinna är ens kropp hårdvaluta. Det är den som räknas. Män har pengar, kvinnor har kroppar.
Jag har bjudit män på saker i mina dagar, men aldrig någonsin tänkt tanken att de ska betala tillbaks i sexuella termer. Mäns kroppar är inte objekt, inte varor man kan köpslå med. Ett tag tänker jag att jag nog bara är konspirationsteoretiskt lagd, så jag börjar fråga killkompisar. Hur ligger det till? De hummar lite, försöker börja prata om vädrets skiftningar eller börsen, men så kryper det fram. Att vara generös mot en tjej man är lite intresserad utav är ett sätt att försöka få omkull henne. Något måste hon ju göra tillbaka om hon inte vill framstå som ett egoistiskt svin och detta något är av sexuell natur.
För all del, ibland är jag inte så seg i skallen att jag inte inser vilket osynligt kontrakt jag skrivit på förrän det redan är gjort. Ibland är det ganska bekvämt att leva lite lyxliv med kroppen som valuta. Att trampa rakt in i landet av sugar daddies. Tjejer är inga ständiga offer, som aldrig vet att utnyttja situationer för egen vinning. Det går att försöka vrida på det och se sig själv som en självständig kvinna som vet sitt pris. Så antifeminister á la Pär Ström hävdar givetvis att det handlar om listiga kvinnor som lever på mäns sexualdrift. En sådan analys haltar betänkligt. Att det går att betala med sin kropp är att i grund och botten vara ett objekt. I en värld där män i regel tjänar bättre än kvinnor förstärks kvinnan som objekt och mannen som subjekt.
Som sagt, detta är min ännu inte helt färdiga analys. Nu vill jag höra med er. Ser ni män det som att kvinnor ni bjuder ut bör betala tillbaks (och i så fall hur)? Sitter ni kvinnor likt mig och funderar över hur mycket era kroppar, och olika saker ni kan utföra med dem, är värda i kontanter? En kvinna som blir bjuden och sedan tackar och tar bussen hem till sig, är det helt okej? Hur utbrett är fenomenet med osynliga sexkontrakt hos er? Utgör de överhuvudtaget ett problem eller är det en fullt fungerande social umgängesform?
Ett kontrakt är ett kontrakt. Och nu finns min signatur på det. Tänker jag och fortsätter räkna i huvudet. ”Vad tänker du på?”, frågar han. Host och harkel. Vit lögn. Han och hon. Samspelet och olikheternas attraktion (eller vad nu sociobiologerna snackar om för tillfället). Jag funderar över om mitt val av kortkort kjol gör mig billigare eller dyrare. Troligtvis billigare, då den implikerar att jag redan inledningvis sett mig som hans sugar babe. Det börjar bli sent. Det börjar bli pay back time.
. . . . .
Jag är uppriktigt inte ledsen över den tillfälliga likriktningen av denna blogg, men inom kort ska jag börja skriva om saker som inte problematiserar sex igen. Håll ut! Och, just det, ingen skugga faller över ovan nämnda man.
På Konflikt händer det som vanligt saker.
12 kommentarer
april 6, 2008 kl 11:07 f m
”Prostitution och trafficking. Få skulle nog påstå att det inte rör sig om en handel med kvinnor, där deras kroppar är varor man kan sätta prislappar på.”
Det har du fullständigt fel i. Rätt många skulle hävda något annat. För det första att det är absurt att klumpa ihop tvångsprostitution med frivilligt sexarbete. För det andra att ”trafficking” är en term som innefattar alla möjliga sorters slavarbeten; det kan lika gärna handla om manliga byggjobbare som sitter instängda i en fallfärdig gammal industribyggnad nånstans som om kvinnor som tvingas sälja sex för någon annans räkning. För det tredje finns det en hel del kvinnliga sexsäljare som med emfas hävdar att deras kroppar inte är varor (men det kanske inte är så intressant att lyssna när det som sägs inte passar in i den egna ideologin?). För det fjärde finns det en utbredd manlig prostitution vid sidan om den kvinnliga.
april 6, 2008 kl 11:17 f m
Även om man skiljer på trafficking (jag kanske borde ha förtydligat att det var sexhandel jag syftade på), ofrivillig prostitution och frivillig prostitution antog jag att de flesta kan gå med på en analys som säger att kvinnornas kroppar/sexuella tjänster i dessa situationer är varor (jag skrev aldrig att alla delar den analysen och jag har hört andra teser, men jag brukar inte uppleva folkstormar mot mitt synsätt)? Jag betvivlar fortfarande att det är någon omvälvande tanke, och den säger som sagt ingenting om hur man ställer sig till sexköp. Ni får vara hur för eller emot prostitution etc ni vill; jag är nyfiken på om ni anser att det finns sexuella kontrakt såsom jag beskrivit dem?
april 6, 2008 kl 1:48 e m
Okej. Det var uttrycket ”kroppen som vara” jag reagerade mot, eftersom den är standard i en antiprostitutionsdiskussion som bl a går ut på att förneka möjligheten av att sexuella tjänster kan handlas med utan att själen tar skada.
Vad gäller din fråga, och eftersom du nu frågar mig: återigen blir det för mig en fråga om att skilja mellan manliga kamrater och ytliga bekanskaper eller okända. För om det är så att jag är i en kompisrelation med en man där det än är han, än jag som pröjsar så känner jag ingen press att ligga med honom när han pröjsar (ja såhär var det i alla fall när jag var yngre och oftare gick ut & drack med manliga kamrater). Och jag har aldrig reflekterat över att han kanske skulle kunna uppleva sig i ett läge där han har ”rätt” att förvänta sig sex – men va fan vet jag, någon av dem kanske faktiskt haft tankar i den riktningen. Otur för honom i så fall.
april 6, 2008 kl 4:02 e m
Jag har svårt att se det provocerande i att benämna sexköpet som en handel med varor. Sexköparen köper ju något och detta något är kvinnan/hennes tjänster/hennes kropp (beroende på hur man väljer att se på det). Jag må vara emot sexköp, men lägger inte in någon värdering i benämningen av ”kroppen som vara”. Detta är dock en benämning som mest används i just prostitutionssammanhang, medan jag tror att samma resonemang kan överföras på en hel del vänskapliga relationer. Eller så kan man dra åt knuten hårt och säga att jag (för att undvika generaliseringar) i situationen ovan faktiskt agerade som en slags prostituerad, medan killen på något vis köpte mig. Åter igen: inga egentliga värderingar. Bara en tanke om hur kvinnors kroppar görs till valuta.
april 6, 2008 kl 4:02 e m
jag håller helt och fullt med dig, jag har slutat tacka ja till drinkar på krogen för längelängesen om det inte är en vän som bjuder (eller om jag är intresserad tillbaka). vet inte om det är så att killar har väldigt lätt att tolka saker som de vill, eller om de helt enkelt förväntar sig saker i utbyte. sedan tror jag förvisso att de flesta killar tänkt sexuella tankar om sina tjejkompisar trots att det bara är vänskap… mycket bra blogg för övrigt!
april 6, 2008 kl 4:30 e m
Jag förvänta mig aldrig sex tillbaka när jag bjuder någon på något. Att samhället gjort kvinnors kroppar till varor betyder därimot implicit att den som har pengar kan ha noll charm och ändå lyckas få till det.
Det är ett idiotiskt system som förklarar varför killar kan bete sig som svin. Jo för att vi har råd att göra det och till och med uppmuntras till det.
Jag vill bjuda min flickvän på allt hon pekar på och kan göra det p.g.a att jag har en bättre ekonomi än henne. Skapar det ett jämställt parförhållande där bägge kan ta lika mycket plats och komma med trevliga, initiativ, i helvete heller!
bra skrivet inlägg, forsätt, det finns ingen där ute som skriver om sexualpolitiskafrågor som engagerar på samma sätt som du gör!
Det här ska jag tänka mer på!
kram/
U
april 6, 2008 kl 5:04 e m
flickan: Känner igen mig. Jag tackar ja till drinkar etc om jag är intresserad och avstår om jag inte är det. För det faller mig inte in att killen kanske bara vill vara bussig och att vi kan sitta och småsnacka i nån timme utan att han förväntar sig någonting sexuellt tillbaks. Mest problematiskt blir det de gånger jag går i fällan och inser det för sent. För om jag tackar för mig och drar hem ensam bryter jag kontraktet och känner mig som ett egoistiskt svin (vilket förvisso kan lösas genom att jag betalar tillbaks innan jag går). Och, som sagt, vissa gånger är det givetvis ett spel även från min sida. Det vore illa att framställa kvinnor som ickesexuella varelser som inte också är kåta och ser till att få det de vill. Tack för berömmet!
U: Man tackar! Jag blir snudd på rörd.
I och med att det, hårt draget, är män som har pengar innebär det (i vårt heteronormativa samhälle) att kvinnorna blir varor. Även de gånger då jag har gott om pengar och bjuder (kill)kompisar gör jag det utan några baktankar, eftersom den normala ordningen sitter så djupt i ryggraden på mig. Det retar mig att en del av det sociala samspelet (eller, det inte rakt ut sagt sexuella förspelet) är kopplat till ekonomiska och könsanknutna maktstrukturer. Att det är så svårt att bara vara sexuell människa. Att jag alltid får rollen som sexuell kvinna (läs: sexuellt objekt) med allt vad det för med sig.
april 6, 2008 kl 5:28 e m
Tillägg: givetvis bryts kontraktet även om jag öppnar bakdörren och smiter genom att ge killen pengar. Det är ju inte det som är tanken. Sedan vet vi vad det här samhället säger om kvinnor som (omedvetet eller medvetet) triggar män och sedan drar sig undan.
Jag kommer inte ifrån att sexualiteten är det område där kvinnor är som mest låsta i en underordnad position. För, som jag skrev i ett tidigare inlägg om tjejer som har ”för” mycket (eller för lite) sex, så fort vi försöker lösgöra oss sjunker vi bara längre ned i hora- eller madonnaträsket.
april 6, 2008 kl 7:00 e m
Problemet är den glidning du gör: kvinnan/hennes tjänster/hennes kropp. Där ser man din attityd till prostitution väldigt tydligt. Man talar inte om att köpa människor på något annat område – man talar inte om att köpa sin massös, sin terapeut, sin fotvårdare. Du är naturligtvis medveten om det. Eftersom du är intresserad av kvinnor & sexualitet måste du rimligtvis ha följt den diskussion omkring detta som förts de senaste åren. Och sett att det finns en hel del sexsäljande kvinnor som tycker det är kränkande att deras verksamhet beskrivs som att de säljer sig själva.
Sen har jag väldigt svårt att förstå varför detta skulle vara överförbart på vänskapliga relationer – där kan man faktiskt själv välja och man kan kommunicera (ska vi syssla med att ”utväxla tjänster” enligt ett hävdvunnet könsstereotypt mönster eller inte?) Vilket man förstås kan göra annars också, men i mindre hög grad. Eftersom det är svårare att ensam utöva inflytande på en hel omvärld.
Märk väl att sign flickan också skriver: jag har slutat tacka ja till drinkar på krogen för längelängesen OM DET INTE ÄR EN VÄN SOM BJUDER.
april 7, 2008 kl 3:00 f m
Jag håller med Charlotte när det gäller ordvalet. Säljer jag min ena njure säljer jag (en del av) min kropp. Säljer jag en avsugning säljer jag en tjänst, inte mig själv. Det är ett i allra högsta grad värdeladdat uttryck.
Håller för övrigt med U om att det har varit intressant att läsa vad du skrivit om sexualitet de gånger jag har kikat in här, så åtminstone jag skulle inte klaga över fler texter på ämnet.
Eftersom du frågade tänkte jag att jag skulle försöka besvara frågan, men jag insåg rätt snart att jag inte kan lämna något som helst meningsfullt svar. Jag har inte någon särskilt stark sexdrift, jag tycker inte särskilt mycket om sex och kan gå något år eller två utan sex utan att egentligen sakna det. Jag skulle inte heller vara beredd att ha sex med någon jag inte redan kände (mycket) väl (om jag itne fick bra betalt för det). Jag skulle alltså aldrig bjuda någon på någonting i hopp om att få omkull personen, inte bara för att jag inte vill ligga med folk jag nyss träffat eller för att min stolthet skulle få sig en törn, utan också för att jag inte tycker att det är tillräckligt kul med sex för att det skall vara värt kostnaden även om vi så bara talar om en femtiolapp. Att jag sedan vantrivs i krog- och klubbvärlden förbättrar inte mina chanser att lämna ett vettigt svar.
Bjuder jag någon på någonting är det för att jag har råd och tycker om personen, eller tycker att den är tillräckligt intressant (att umgås med) för att vilja fortsätta ha sällskap med. Förväntar jag mig någonting tillbaka (”du kan bjuda mig på en öl någon gång”) så säger jag det. Tydligt. Annars är det självklart kul att få någonting i gengäld, men om någon försökte göra sig av med en upplevd skuld till mig genom genom sex skulle jag bara känna mig fruktansvärt obekväm.
//JJ
april 24, 2008 kl 6:30 e m
men att problematisera sex är ju bland det mest intressanta som finns!
april 24, 2008 kl 6:30 e m
…och du är sveriges bästa skribent på att göra det skulle jag också skriva.