Sedan snart trettio år är det i Sverige förbjudet att aga barn. Detta är tydligen något som tingsrätten i Ystad behöver upplysas om. Sådana här fall är allvarliga, eftersom barns redan svaga juridiska ställning undergrävs ytterligare. Barn har svårt att göra sina röster hörda i rättsväsendet, då deras möjligheter att lämna precisa vittnesmål (vilken dag var det? hur många gånger har pappa slagit dig? gick det lång tid mellan varje slag?) är små. I det nu aktuella fallet har flickan på eget initiativ berättat om misshandeln och hennes föräldrar har erkänt. Det borde med andra ord vara ganska lätt att döma åtminstonde fadern. Nu bestämmer sig rätten för att istället försöka sig på en gradering av de smärtor misshandeln orsakat barnet. Och friar eftersom det nog inte gjort tillräckligt ont. Tänk en vuxen människa som anmäler misshandel och i rätten får höra att slagen är bevisade, men inte straffbara då tingsrätten inte anser att de smärtat tillräckligt. Med ett barn på målsägandes stol är det resonemanget tydligen möjligt. Låt mig nu få klargöra ett par saker för denna tingsrätt:
1. Misshandel eller kränkande behandling av barn i uppfostringsyfte är enligt Föräldrabalken olagligt.
2. Misshandeln ska för att vara straffbar (dvs. räknas som misshandel) göra ont och/eller leda till skador.
3. Flickan har i detta fall berättat att det gjort ont.
4. Föräldrarna har erkänt själva handlingarna.
5. Barns rätt att slippa misshandel finns stadgad i Förenta Nationernas Barnkonvention (även om olika länder har olika lagstiftning på området, Sverige har som sagt en -i teorin- bestämd hållning i frågan).
Om ärendet överklagas till hovrätten kommer det högst troligt resultera i en fällande dom. Men det känns trist att än en gång behöva beskåda hur rättssamhället sviker dem som behöver det som allra mest.
2 kommentarer
november 15, 2007 kl 8:30 e m
Även om aga av barn är förbjudet behöver det inte rubriceras som misshandel. Det händer exempelvis att föräldrar som ”daskat” sina barn som i det här fallet istället döms för ofredande. Rekvisiten (villkoren som ska vara uppfyllda för att domstolen ska kunna döma) för brottet misshandel är inte nödvändigtvis desamma som för aga. Innebörden av begreppet ”misshandel” inom juridiken skiljer sig ibland markant från den mening vi ger begreppet i dagligt tal. Vad pappan gjorde är olagligt. Problemet var en klantig åklagare som åtalade honom enligt fel paragraf. Märk även att rättens enda utbildade jurist ville döma. Kan också vara så enkelt att åklagaren (och domaren i det här fallet) hade otur med sammansättningen av ledamöter, kanske var de varma vänner av barnaga. De eniga ledamöterna var dessutom med största sannolikhet skåningar. Aldrig bra att belasta dem med intellektuella arbetsuppgifter.
november 15, 2007 kl 8:33 e m
Ja, det är ett problem att juridiskt obildade nämndemän (oavsett hemvist, bör jag väl tillägga, då jag älskar skåningar) sitter och tar ställning till frågor de inte är insatta i.