Jag är, mig veterligen, inte utmanad av någon alls, men jag blev lite förtjust i en utmaning hos Slutstadium, så jag snor den. Berätta sju sanningar om dig själv. Kej’rå.
Här är de sju sanningarna om mig.
1. Jag anser mig ha rätt att, urskiljningslöst, hata män. Detta ställer till vissa problem då jag också är engagerad inom facket och då istället ska se konflikten mellan olika klasser. Om jag är tankspridd över en hög 1:a maj-flyers brukar jag skylla på att jag försöker få Manshaterskan och Klasskämpen inom mig att sluta slåss.
2. Jag är en mes. Det finns inget modigt eller hårt i min kropp. Allt sådant är bara yta, en omsorgsfullt uppbyggd fasad.
3. Det går inte att lära känna mig på riktigt, eftersom ett sådant förlopp med nödvändighet skulle innebära ett krossande av ovan nämnda fasad (vilket väldigt få brukar lyckas med).
4. Jag diagnostiseras i bekantskapskretsen med sifferautism. Jag är som rain man. Det finns något tryggt och beständigt med siffror, då de tenderar att bete sig som man förutsagt.
5. Jag brukar försöka förklara såväl fascistiskt som antifascistiskt våld i termer av ”barndom”, ”psykosocial uppväxtmiljö” och ”rotlöshet”. Detta kan verka väldigt influerat av Svenska Dagbladets ledarsida, men jag anser mig vara på rätt spår.
6. Jag pratar för mig själv i badkaret. Ibland blir det hela föreläsningar om allt mellan himmel och jord. Då det är lyhört mellan badrummen här antar jag att grannarna blir allmänbildade (eller galna) på kuppen. Detta leder också till att jag har grav ångest inför mitt nästa boende, som bara har dusch.
7. Jag är en hejare på Alfapet/Scrabble.
Sådär. Nästa gång ska jag blogga om något mer allmängiltigt. Exempelvis sådant här.
13 kommentarer
november 12, 2007 kl 11:52 f m
”Jag anser mig ha rätt att, urskiljningslöst, hata män.”
Kul för dig. Är det ok för mig som man att urskiljningslöst hata kvinnor?
(Sätter 500 spänn på att svaret är nej.)
november 12, 2007 kl 12:56 e m
Först och främst; mycket intressant läsning kompis.
Hepp; I ett samhälle som hatar kvinnor och systematiskt diskriminerar kvinnor så kan jag definitivt förstå kvinnors förakt för denna männens värld.
november 12, 2007 kl 2:00 e m
Och sa är du ju en hejare pa pyssel! Pärlplattor, virkning och annat…
november 12, 2007 kl 9:16 e m
Tillåt mig kommentera,
1. En vis kvinna sa en gång till sin dotter; ”skäm aldrig bort en karl”. Det med all rätt, då all den tid, engagemang och kraft det tar för en kvinna att vara till lags genast byts ut i bitterhet när det visar sig att förhållandet ändå inte funkade. Att känna manshat är berättigat, det står på det personliga planet och jag ser inte att det skulle stå i konflikt med klasskampen. Facket förhandlar kollektivavtal, arbetsvillkor och minimumlöner för arbetarna, alltså av principskäl lika för alla, både kvinnor och män. En facklig respresesentant med inbyggt manshat kan med andra ord inte missgynna män även om hon ville.
2. Vi är alla mesar. Det stora är att komma till insikt om det och genomskåda sin egen fasad. Du är mer upplyst än genomsnittet. När du kan stå utanför dig själv och se din egen fasad kan du lättare komma till rätta med sina brister. Den som inte kommit till insikt om sin egen fasad vet ingenting om sig själv, och kommer således känna sig vilsen.
3. Se de två ovanstående punkterna. Att du känner att ingen lär känna dig ordentligt kan kanske bero på att du försöker vara till lags för mycket. Det kan låta som klyscha när jag säger det men försök slappna av mer i relationer och tänk lite mer på dina egna behov. Var dig själv. Viljan att vara till lags är mycket möjligt den vanligaste dolda kvinnofällan i modern historia. Det är inte en jämställdhetsfråga, men faktum kvartstår att män drar fördel av det och kvinnor i slutändan mår dåligt. Visst finns det även män som vill vara till lags, men det är helt klart övervägande kvinnor.
4. Kan du även räkna kort som Rainman har du en lysande framtid som pokerproffs framför dig
5. Varför begränsa dig till fascistiskt antifascistiskt våld? I dina termer kan du omfånga alla vilsna själar, det handlar inte om att slåss, det handlar främst om att hitta någon form grupptillhörighet; fotbollshulliganer, ungdomsgäng, kriminella motorcykelklubbar, maffia med flera.
6. Det finns badkar att låna, och bubblor!
7. Jag suger kamelpung på Alfapet/Scrabble.
november 14, 2007 kl 2:40 e m
Hej!
Då borde du ju titta in och spela på siten:
betapet.se
Det är ett onlinespel för de som vill spela alfapet på nätet. Otroligt roligt!
(alt. betapet.com, kommer aldrig ihåg vilket det är)
november 15, 2007 kl 1:54 e m
Hepp: Mig veterligen är det inget som hindrar dig. Tvärtom ses det som fruktansvärt okej att hata kvinnor.
VidaLatina: Jag har ett stickprojekt på g som, om det blir klart, kommer resultera i presentöppning i Argentina/Colombia.
J: Jag har funderat ut en plan på hur jag ska sno ditt badkar ifrån dig, så det är lugnt. Vi kan spela Alfapet och medan du klurar på nästa drag så låser jag in mig i ditt badrum och vägrar komma ut. Voilá.
Paljetten: Jag knarkar betapet. Dessutom är jag lite stolt över att jag är uppe i 132 rullningar.
november 15, 2007 kl 2:02 e m
Förresten, i mina ögon är viljan att vara till lags helt klart en jämställdhetsfråga. Flickor lär sig tidigt att hjälpa pojkar (projekt på förskolor där personalen filmat sig själva har med all önskvärd tydlighet visat på att flickorna exempelvis klär på sig själva och sedan hjälper personalen att klä på pojkarna). Att män växer upp i tron att de är universums centrum och kvinnor skolats in i att agera hjälpredor är förödande. Sedan är det säkert så att män på ett annat sätt kan ruska på sig och gå vidare när en relation kraschat, eftersom de inte lagt ned samma energi och tid på förhållandet som kvinnan. Eller, för att citera en kompis: ”Han bytte hushållerska, jag blev av med mitt jobb och förlorade min (vuxne) son.” Det här skulle jag kunna babbla om till dess att servern gav upp, så jag låter det räcka såhär så länge.
november 15, 2007 kl 2:39 e m
Jag skrev ju det, ”viljan att vara till lags är mycket möjligt den vanligaste dolda kvinnofällan i modern historia”. Jag hoppas det inte är bara jag som ser det. Att det inte kändes som en jämställdhetsfråga när jag skrev kommentaren beror på att detta inte går att justera genom lag. Men det går att påverka människors beteende så du har förmodligen rätt.
november 15, 2007 kl 6:26 e m
Aku, hurraaaaaa!!!!
november 15, 2007 kl 8:31 e m
Jag har alltid rätt. Get used to it, darling.
november 18, 2007 kl 6:28 e m
lika mycket som arbetarklassen kan hata borgarna kan kvinnorna hata männen.
november 20, 2007 kl 10:20 e m
Amen to that.
januari 8, 2008 kl 11:43 e m
Apropå män så är detta ett mail som jag aldrig fick svar på. Gissa hur många gånger jag varit in på sidor som handlat om hemgjorda bomber mm. ”Anledningen till att jag skriver är en händelse i, eller snarare utanför er klubblokal natten mellan lördag och söndag helgen som har varit (oktoberfesten).
Jag var bland de sista av gästerna som var kvar. När jag var på väg för att leta reda på min jacka och väska och bege mig hem, så blev jag utan förvarning attackerad av två, möjligen tre, män som jag uppfattade tillhör Läbbiga skogen. De höll fast mig hårt i båda överarmarna och lyfte bokstavligt ut mig över tröskeln till metalltrappan. När jag sade att jag ville hämta min jacka och min väska (med plånbok och nycklar) så blev de direkt aggressiva och slängde mig utför trappan så att jag slog i bakhuvudet i backen.
Det här har förstås fått mig att fundera över några saker.
För det första kan jag tycka att era ”utkastare” kunde ha bemödat sig om att kort berätta varför jag överhuvudtaget skulle ut ur era lokaler så akut. Jag tillhör normalt sett inte den gruppen av människor som lätt stöter sig med andra människor, men självklart är jag inte ofelbar. Har jag gjort något så galet att det förtjänar omedelbar utkastning så vill jag gärna veta vad det rör sig om.
För det andra så ifrågasätter jag den ganska uppenbara användningen av övervåld. Det var inte nödvändigt att ta tag i mig. Hade ni bara bett mig att gå så hade jag gjort det. Blotta tanken på att jag, som är 160 cm lång och väger 55 kg, skulle vara ett hot mot EN normalbyggd man är direkt löjlig. Det blir inte mindre löjligt om man lägger till ytterligare en till två män – som dessutom ser ut som kroppsbyggare…
För det tredje undrar jag varför jag inte fick igen min jacka och väska. Där kan jag nog ge svaret själv. Jag kan inte se att det handlar om något annat än att se till att jag blev maximalt förnedrad. Era ”utkastare” kanske njuter av sådant? Jag hoppas att det inte är någon slags läggning som präglar resten av medlemmarna. Att bli slängd utför en ganska hög och mycket hård trapp är ju nog trist (och smärtsamt) i sig, att bli utan pengar, nycklar hem osv. ska ingen behöva bli utsatt för.
Jag har genom åren varit på flera av era fester. Att jag har varit på fler än en har berott på att det har varit kul fester, med trevliga människor och bra musik. Innan första festen (sommaren 1989 i Gäddvik?) så hade jag en uppfattning om att MC-åkare var oborstade och kriminella men blev glatt överraskad. Jag har också haft stor respekt för just Läbbiga skogen jämfört med vissa andra klubbar i både länet och landet, mycket för att ni har verkat behandla kvinnor väl. Helgens händelse blir så oändligt mycket tristare med det i bakgrunden. Kort sagt så är jag djupt besviken. I det sammanhanget är alla blåmärken, bulor och skrubbsår som jag fick en bagatell.
Jag vill förstås gärna ha en respons på det jag har skrivit. Mannen som svarade i er telefon i söndags påstod att han inte visste någonting alls, men det verkar inte speciellt trovärdigt. Har jag stött mig med någon av er så ber jag ödmjukast om ursäkt. Men i så fall förväntar jag mig en av er också.”