Banda Aceh, den tjugosjätte december 2004. En jordbävning med epicentrum under havsbotten utanför Sumatras västkust och med en styrka på 9.3 på Richtersskalan ger upphov till en humanitär katastrof av gigantiska mått. Värst drabbas Aceh, en indonesisk provins redan härjad av årtionden av väpnad konflikt. De flesta svenskar minns förmodligen bilderna från Banda Aceh, där några människor lyckades rädda sig upp på hustak när flodvågen kom. Staden förlorade en tredjedel av sina invånare i ett enda slag.
Efter katastrofer av detta slag är överlevande barn och kvinnor sårbara. Kvinnor som förlorat sina makar måste hitta nya sätt att försörja sina familjer på. Barn som kanske är helt ensamma kvar är lätta att exploatera. Men, kan man tänka, vem tusan köper kvinnor och barn efter en katastrof? Är inte områdets män upptagna med att samla ihop spillrorna av sina egna liv? Jodå, men till katastrofområdet anländer nya män (och kvinnor, men låt oss inte hyckla om att de allra flesta som köper kvinnor och barn är män): hjälparbetare, volontärer, journalister. Vart än behovet av humanitär hjälp och mediebevakning uppstår (vid svält, konflikter, krig och naturkatastrofer), uppstår också en marknad på vilken varorna är kvinnor och barn. Förmodligen känns det enkelt: man köper flickan, roar sig sexuellt, lämnar en sedel (vilket väl är detsamma som välgörenhet, eller?) och åker hem igen som en hjälte.
Efter tsunamins framfart i Banda Aceh rapporterades om trafficking med överlevande barn. Antalet barn vars föräldrar omkommit beräknades till närmare fyrtiotusen bara i Indonesien. Det betydde enorma möjligheter för dem som visste att utnyttja situationen. Tyvärr är det märkligt tyst om denna aspekt av tsunamins konsekvenser: att barn och kvinnor hamnade i prostitution. Små Liljor vars tårar rinner som regnvatten längs städernas gator.
. . . . .
Läs:
Dagens Nyheter rapporterade redan efter ett par dagar om försvunna barn. Att hjälparbetare passar på att ”roa” sig lite förekommer som sagt över hela världen.
På Ecpat:s hemsida kan man beställa hem gratis informationsmaterial om handeln med barn. Just do it!
Titta:
2 kommentarer
november 1, 2007 kl 4:56 e m
verkligt intressant och bra skrivet. Jag fick en flashback från när jag var i Vietnam år 2002 och stötte på två engelsmän som skröt om att de hade köpt varsin kvinna för 2 dollar var, så de hade pengar över att äta gott också. Jag började må så otroligt illa.
november 1, 2007 kl 6:43 e m
2 dollar för en kvinna är ofta standardpris i Sydostasien (för ett barn får turisterna betala ungefär hälften). Det betyder att en svensk på besök i Vietnam eller Kambodja idag kan köpa ett barn för mindre än sju svenska kronor (jag betvivlar att det är en slump att Phnom Penh plötsligt blivit så populärt). Detta innebär i sin tur ett ständigt turisttryck och turister betyder pengar (de ska ju även sova, äta, resa runt). Därmed är det svårt att få ländernas myndigheter att bry sig. Tyvärr är det ungefär lika svårt att få exempelvis svenska myndigheter att bry sig om det faktum att svenska män gör sig skyldiga till övergrepp på barn och kvinnor på sina resor.
Något som verkligen äcklar mig är den syn på asiatiska kvinnor som grasserar i väst, enligt vilken de är ”födda till horor”. Eh? Däremot verkar västvärldens män vara födda till torskar, men det kanske man inte ska säga högt.