Ingen kan ha missat att stödet till En bok för alla är tänkt att dras in. Förlaget har sedan ungefär trettio år arbetat med att ge ut litteratur till låga priser och främja läsandet. Men nu behövs de, om man får tro Kulturdepartementet, inte längre. Pocketboken har ju slagit igenom och går att köpa i vart och varenda gathörn. Numera sköter marknaden läsfrämjandet.
Invändning #1: De vanliga pocketböckerna kostar mellan femtio- och hundralappen. En bok för allas böcker brukar landa på trettio spänn.
Invändning #2: Menar Kulturdepartementet att landets alla förskollärare i fortsättningen ska samla barnen till en läsestund ur Håkan Nessers deckare om föreslagsvis yxmördare eller smitningsolyckor? Ja, det finns andra förlag som ger ut böcker för barn, men de böckerna är betydligt dyrare.
Invändning #3: Har Kulturdepartementet någonsin sett någon större entusiasm inför ett brett läsfrämjande hos de förlag som bara är ute efter att kränga sina böcker för så mycket pengar som möjligt?
ABF har i sitt remissvar klargjort att “En bok för alla ger ut bra och billiga böcker – titlar som de vanliga förlagen inte har intresse av att marknadsföra. Storheten med En bok för alla är kombinationen av vuxenutgivning, utgivning för barn och ungdom samt den läsfrämjande verksamheten. Barn ingår i ett sammanhang med sina föräldrar, föräldrar ingår i ett sammanhang med sina barn. Och barn gör som vuxna gör. Om vuxna runtomkring ett barn läser, är sannolikheten stor att barnet kommer att bli en läsande individ. Därför är det, för barnens skull, så viktigt att hjälpa vuxna människor till ett läsande – för den enskilda individen men också för samhällets som sådant.”
Intet är nytt under solen. Nu som förr ogillar borgarna tanken på att andra än medel- och överklassen ska kunna bilda sig. Kulturen ska göras svåråtkomlig för dem som saknar ekonomiska resurser. Att man genast satte stopp för muséernas fria entréer var med andra ord helt logiskt.
Det nya arbetarpartiet med anhang visar ännu en gång att de är samma gamla höger som de alltid varit. Om nu någon inbillat sig något annat, menar jag.
. . . . .
Att jag skriver mer sällan nu beror på att jag råkat hamna i en period av tvångsmässig pärlplatteläggning. Just nu är jag snart färdig med en 60*60:are på sambon och svärfadern. Fan vet om de inte gör sig ännu bättre i pärlform. Hur som helst: när den är strykt ska jag bli en mer frekvent bloggare igen.
