Red Metal har utmanat oss konflikt:are att krossa lite myter. Mitt bidrag blir att avfärda tanken på vänstern som bildningsmotståndare.
Att många tror att vänstern ogillar utbildning, böcker och dylikt är egentligen inte speciellt konstigt. Vänstern förknippas i mångt och mycket med aktivism snarare än med teori, något som på sätt och vis är positivt. En vänster som sitter inne på kammaren och aldrig utför något praktiskt arbete är inget att hänga speciellt högt upp i julgranen. Vad människor tenderar att missa är att det bakom aktivismen finns en teoretisk grund. Den kan vara hämtad från texter, diskussioner, föreläsningar och så vidare.
Bildning är viktigt för arbetarklassen, just för att kunna strypa medel- och överklassens monopol på att definiera verkligheten. Att på egen hand eller i grupp fördjupa sig i områden man finner intressanta är därmed utan tvekan viktigt för arbetare.
Att vänstern från borgerligt håll så ofta anklagas för att vara bildningsfientliga kan spåras till vår kritik av dagens utbildningssystem. Men att vara kritisk mot kommunaliseringen av skolan (ja, det var ett sosseprojekt)*, betygsättning, friskolor, den hårda uppdelningen av gymnasieeleverna i praktiker och teoretiker och de ständiga omorganiseringarna – det är i själva verket att vara en vän av bildning. Vill man ha en utbildning för alla är ett ogillande av den utbildningspolitik vi ser idag oundvikligt.
Är det några som ska anklagas för att vara bildningsmotståndare är det högern (hejdå Komvux, hejdå studenter från olika samhällsklasser och hej en skola anno 1800). Vilket i sig är helt logiskt, då -som sagt- högern skakar av skräck inför tanken på en väl påläst arbetarklass som utmanar de gamla, av överklassen etablerade, sanningarna. Högern försöker här lura in oss i ett hörn. Genom att omöjliggöra för arbetarbarn att få en god utbildning och kunna fortsätta studera på högskolan kommer det bli ännu lättare att anklaga arbetarklassen för att vara utbildningsmotståndare.
Därmed anser jag mig ha krossat den här gamla seglivade myten.
- – - – -
* Vänsterpartiets dåvarande ansvariga i utbildningsfrågor, Ylva Johansson, som till mångt och mycket möjliggjorde kommunaliseringen, vaknade någon vecka senare upp och insåg att hon var sosse. Och dagens sossar räknar jag inte som vänster. Helt enkelt.
1 kommentar
augusti 25, 2007 kl 9:01 e m
Under de decennier da sossarna styrde Sverige med hjalp av vansterpartiet (kommunisterna) forandrades i stort sett ingenting i den ”sociala snedrekryteringen” till universiteten. Tvartom okade ”snedrekryteringen” under perioden efter den borgerliga regeringarna 1976-82, da vansterpartiet (kommunisterna) utovade ett speciellt stort inflytande over socialdemokratiska regeringar.
Med andra ord ar vanstern djupt delaktig i det som ni inom vanstern kallar ”social snedrekrytering”. Dessutom fungerar din analys bara i Sverige. I andra lander har man en mycket starkare och bredare utbildningstradition utan att ha vansterregeringar.