Både jag och min mamma befinner oss på den 63:e breddgraden nordlig riktning, så det skulle vara om intervjuerna gick att ordna via mejl eller dylikt. Det är lite kaos i bådas liv för tillfället, men det borde gå att ordna.

Texten är det fritt fram att använda.

Jag går nu en kurs som Makalösa Föräldrar anordnar. Se gärna deras hemsida http://www.makalosa.org. Jag har som praktikuppgift inom kursens ramar, lovat att intervjua tio föräldrar som blivit utbrända. Vill du och din mamma ställa upp ? Jag skulle också vilja ha med din text i min skrift. Vad säger du om det ?

I ett ekotänk är ju sjukskrivningar alltid ogynnsamt. Det är ju bättre att rehabilitera (anställa rehabiliteringsentrepenörer), medicinera (forskning, tillverkning och försäljning) eller att låta folk gå och bli ”asociala” – dvs fasas ut ur den sociala tryggheten.

Som min vän R. sa:

[00.26] underbart att man inte skall bli sjukskriven för depression och utmattningsyndrom längre.. Bäddar för en lösning i bostadsfrågan…..uteliggare.

Sjukskrivningen är ju förlorade pengar. Alla andra lösningar är rationella lösningar på symptom.

Uteliggare eller normal medborgare.

Vad borgarna gör är helt enkelt att föra den folkhemska medborgerligheten till sin yttersta spets. De försöker ställa ultimatum till den sjukskrivna reservarmén.

För det första så är det inte den nuvarande regeringen som under det senaste dryga decenniet förändrat attityden till sjukskrivna. Inte ens det nuvarande förslaget kommer från början från alliansen, utan är ett resultat av en utredning som tillsattes av Perssonregeringen. Den politiska uppslutningen kring önskemålet att få ner antalet sjukskrivningar och längden på sjukskrivningarna är däremot ganska stor på båda sidor skranket.

För det andra är långtidssjukskrivningar en dålig ersättning för fungerande rehabilitering. Utifrån egen erfarenhet tycks det mig som om de som behöver hjälpen bäst också är de som får kämpa mest för att få den — vilket blir ett moment 22 om något. Det mest obehagliga i hela affären är isf att man inte samtidigt tar fram en tydlig plan för förbättringar av kunskap kring diagnoserna och rehabilitering av de som drabbas.

Sen finns den obehagliga risken att de riktlinjer som socialstyrelsen lägger upp alltför lätt blir kanoniska när de väl når golvet på vårdcentraler och försäkringskassa. Det behövs helt klart individuella bedömningar och sunt förnuft, så att man hjälper och inte förgör människor.

Jag är glad att socialstyrelsen backar en smula. Förhoppningsvis kan diskussionen föras dit att det inte blir ett förvärrande av de sjukskrivnas situation, utan en tydlig väg tillbaka. Sen måste den få ta så lång tid som är nödvändigt, man sparar inte på att försöka ta genvägar.

Jag talar utifrån egen erfarenhet och vill påstå att värre än nu är det svårt att få det. Lite beroende på var du bor och om du har tur med läkare kan du få hyfsad vård, bara medicinering eller ingenting alls.

Tack för berömmet förresten!