I boken Auschwitz och det moderna samhället driver den polske sociologen Zygmunt Bauman tesen att det hat mot judarna som möjliggjorde Förintelsen har kommit att feltolkas. Historiker beskriver det gärna som att den judiska befolkningen stack ut, ansågs konstig och skrämmande och var väsenskild från den kristna populationen. Bauman menar att det var precis tvärtom: det uppblossande hatet handlade om en rädsla för att judarna inte enkelt gick att identifiera. De var helt enkelt alldeles för lika ickejudarna och finns det något läskigare än om skockens svarta får plötsligt färgar ullen vit?
Ponera att Bauman har rätt. Vad säger det då oss om vår skräck inför muslimer? Är allt detta prat från högerkanten om ”svenska värderingar”, ”svenskhet” och ”anammande av ‘västerländsk’ samhällssyn” i själva verket (paradoxalt nog) ett uttryck för en skräck inför tanken på att inte längre kunna se vem som inte är som ”oss”? Tänk att få veta att grannen eller jobbarkompisen är muslim och har gått runt och varit det hela tiden utan att man förstått det. Tänk om barnen går i samma klass som en muslim utan att man vet om det.
Jag tror Bauman har satt fingret på en mycket öm punkt. Muslimerna har kommit för nära, blivit en del av våra vardagsliv, har blivit som oss (läs: vi har tvingats inse att vi är som dom). Därför börjar högern skrika om språktester och att barn inte ska få prata sina modersmål i skolan. Det som vid en första anblick verkar handla om att ”försvenska” invandrare, handlar i själva verket om att låsa fast dem i ett utanförskap, utanför vilket vi renrasiga kan stå och definiera dem. En befolkning som inte enkelt går att dela upp utifrån olika kvasiegenskaper (svart, vit, muslim, jude, kristen, zigenare osv) gör också att högerns förnekande av klassamhällets existens i praktiken skulle bli omöjligt.
Egentligen hoppas jag att Bauman har fel. Det skulle göra Europas (och i förlängningen hela världens) framtid lite trevligare att tänka på.
. . . . .
Det här är intressant, så det så.
10 kommentarer
juli 25, 2007 kl 11:33 e m
Jag tror att man skulle kunna tänka på det Bauman menar sig se i ett mer psykologiskt perspektiv (även om Bauman inte avsåg det).
Det som jag ser som en möjlig psykologisk grundmekanism är det biologiska system som en del menar finns, panik-systemet. Jag tror att det kan träda i funktion när något verkar välbekant och tryggt, men sedan vid en närmare betraktelse visar sig avvika på ett sätt som rubbar ens trygghet.
Det är menar jag, det som utnyttjas i skräckfilmer av typ alien, eller ”ensam hemma”, vampyrer m m. Det är en kraftfull mekanism som sätter tänkandet ur spel och som dessutom troligen kan aktiveras över en längre tid.
Själva grejen är alltså i ett sådant här fall att det är den skenbara familiäriteten som kan skrämma. (Lite slarvigt uttryckt.)
juli 26, 2007 kl 9:22 f m
Mindblowing!
juli 26, 2007 kl 12:58 e m
Bra inlägg! Jag tänkte mycket på hur en person med hjälp av ekonomiska styrmedel kunde drivas till anti-semitism.
Hade en ett lån hos en judisk bankir, kunde en lätt skita i att betala tillbaka utan några som helst repressalier, det och det du beskriver ger oss en klarare bild av hur människor kan drivas till såna brotts som begicks och begås.
Materialism is the shit!
juli 27, 2007 kl 1:34 f m
Alltså, det låter så enkelt när du lägger fram det. Jag tror stenhårt på att det är såsom Bauman hävdar. Det är därför vi ser så många innehållösa och meningslösa debatter på TV4 där Nationaldemokraterna fortfarande inte kan förklara vad som är ”typiskt svenskt”.
Kanoninlägg!
juli 31, 2007 kl 9:51 f m
Vad intressant och bra du skriver om förintelsen!
Jag undrade alltid och förstod aldrig hur Hitlerregimen kunde veta exakt vem som var jude och inte och identifiera alla judar. Sedan en dag fick jag veta att det fanns ett juderegister, och att det var tack vare det de kunde spåras upp. Av det kan man ju lära sig något….
Hur som helst har du rätt i det du skriver om rädslan för att inte kunna kategorisera människor. Att en hel del judar som tog sig ”ariska” namn och levde ute i samhället under falsk identitet klarade sig och överlevde bevisar ju just hur svårt det är att kategorisera och rasifiera människor. Angående det du skrev om rädslan för muslimer kan man ju göra reflektionen: Om nu dessa rädda människor har haft muslimer i sin omedelbara närhet och omgivning i flera år utan att veta om det borde det ju logiskt sett bara bevisa för dem att muslimer inte är så farliga som de trott, de uppför sig ju som vilka som helst…
augusti 1, 2007 kl 4:10 e m
Ja, precis. Och det är jätteläskigt för då måste man inse att hotet inte utgörs av muslimer, blattar, judar eller vad det nu kan vara för fack man vill knöka in människor i. Klassamhället blir liksom naket.
Själv är jag glad över att jag har en ”ickesvensk” pojkvän. Det har tagit kål på en del av mina fördomar och gjort mig till kommunist.
augusti 1, 2007 kl 11:17 e m
Ja, det är ju just de personliga mötena mellan enskilda individer som är rasismens största fiende. Människor lär känna en ”invandrare” som back i fotbollslaget och då är han inte i första hand ”invandrare” utan back, som trummis i rockbandet, och då är hon inte främst ”invandrare” utan trummis, som förälder på dagis och då är det ingen ”invandrare” utan Saras mamma o.s.v
Det här gäller för övrigt inte bara icke svenskar, utan även fördomar om HBT-personer, psykiskt sjuka, människor som går på socialbidrag, o.s.v.
Jag kanske låter som en 50-årig tant som jobbar med ungdomar i kyrkan, men ärligt talat, det som får enskilda människor att tänka om och reflektera över sina egna fördomar är oftast inte akademiska texter och föredrag om postkolonialism och etnocentrism, det är vardagliga möten. Själv är jag glad att jag har mitt barn på en förskola där det går barn med ursprung från alla möjliga länder, hon gör inte någon skillnad mellan ”svenska” och ”ickesvenska” kompisar.
augusti 1, 2007 kl 11:19 e m
Glömde skriva att jag instämmer i det du skrev om hur främlingsfientligheten lägger dimridåer över klassamhället också.
augusti 3, 2007 kl 4:11 e m
mycket läsvärt
augusti 5, 2007 kl 12:35 e m
Jag önskar att min främlingsfientliga faster läser min blogg och alla fina, smarta kommentarer. Amen.