När jag var liten stod jag och min pappa på en strand på östra Gotland. ”Där”, sa han och pekade ut över vattnet, ”där borta ligger Estland”. Sedan var det givetvis kört. Min fascination för landet på andra sidan det stora blå har egentligen aldrig avtagit. Däremot har jag insett att det i vissa fall lockar fram mindre trevliga sidor hos människor.
Vanliga svar när jag berättat om mitt vurmande för Estland:
- Är inte alla estniska kvinnor horor?
- Du anar inte hur många estniska horor det var ombord på färjan jag åkte. De var överallt!
Det här speglar en problematik. Dels att Estland blivit synonym med sexhandel (jag lovar, Estland är mer än våldtäkter). Men framförallt visar det på vår kollektiva oförmåga att se längre än till den enskilda horan. För var i vår estlandssyn återspeglas de sexköpande männen?
1) Nej, alla estniska kvinnor är inte horor. Och om de vore det, skulle du ha något problem med det? Har du något problem med att en hel del estniska män köper sex?
2) Torskarna då? Såg du dem? Estniska kvinnor tvingas ofta resa med någon av de stora färjorna för att många (inte minst svenska) passagerare tycker att det är trevligt att kunna köpa sig en halvtimmes sex i hytten. Hur är det möjligt att bara lägga märke till kvinnorna (jag betvivlar att dagens sexköpare har några slags osynlighetsmantlar á la Harry Potter)?
Come on nu. Estniska kvinnor säljer sig i Tallinn och på färjorna för att det finns köpare. Dess köpare är inte sällan svenskar. Svenskar åker till Estland för att köpa jämförelsevis billigt sex. Svenskar färjepassagerare våldtar underåriga traffickingoffer (med inställningen att det på internationellt vatten är fritt fram). Jag saknar synen på Sverige som ett land av torskar.
Jag hade en gång en pojkvän. Han brukade köra en innovativ kombination av misshandel, våldtäkt och betalning. Det gick i stora drag ut på att slå mig med knytnävarna till dess att jag var snudd på medvetslös, ha sex med (läs:våldta) mig och sedan kasta åt mig en oombedd tjugolapp. Piggnade jag inte till tillräckligt fort brukade han puffa på mig med foten och väsa ”res dig upp nu, jävla hora”.
Hos mig känns det som om stämpeln sitter kvar. Som om det står ”hora” i pannan på mig. Han betalade mig ju faktiskt. Jag betvivlar att han springer runt och ångrar det han gjorde eller tror att det skriker ”våldtäktsman” om honom.
Problemet med mångas syn på Estland är synonymt med vår ständiga förmåga att radera sexköparen ur problematiken. Fastän det är han som är själva problemet. Fastän det är han som ärrar kvinnor fysiskt och psykiskt. Han kan åka hem till Sverige, kliva av färjan eller lämna ett våldsamt förhållande som en fri man. Kvinnorna är kvar i sina helveten, utpekade och stigmatiserade. Det är kvinnorna som blir sedda som Estlands stora skam, inte de estniska sexköparna. Säger inte det aningens mer om oss än om landet bortom det stora blå?
. . . . .
Andra bloggar om: Estland, sexhandel, trafficking, prostitution, sexköpare
Konflikt är borgerliga och skiter i semestern. Syrran om Sveriges syn på irakiska flyktingar (vilken verkar vara ”släng ut dem bara”), Samhällsfeber har blivit Kamprads springpojke, Står Aldrig Still festivalar, Undertäcket läser böcker och Vida Latina skriver om abort.
12 kommentarer
juli 8, 2007 kl 11:41 f m
jag tycker att du har en jättebra blogg! Har precis upptäckt dig och lagt till dig i min lista av favoritbloggare. Jag är helt enig med dig. FOlk borde verkligen på allvar lära sig och inse att man inte bara ska se till horan…hon finns ju pga att detfinns en efterfrågan! det är sexköparna man ska se till och skriva över…det är dem som är problemet- inte horan! Jag beklagar förövrigt vad du fick utstå med en av dina gamla pojkvänner- det är fruktansvärt att sådant får hända. och som du säger, han tänker säkert aldrig på att vad han gjorde var fel..kommer aldrig se det som något övergrepp och aldrig inse att han fick dig att må dåligt…det finns många tragiska människor där ute tyvärr…ha en bra dag!
juli 8, 2007 kl 2:32 e m
Åh, tack så jättemycket!
Debatten i samband med att sexköpslagen trädde i kraft handlade ju mycket om ”öööh, varför ska man kriminalisera köpandet av något som lagligt säljs?”. Vilket hade varit en alldeles förbaskat logisk fråga om varorna inte varit livs levande kvinnor och flickor. Det fungerar inte att se sexhandeln som ett problem isolerat från resten av samhället och det borde inte vara möjligt att lägga fokus, skulden och skammen på kvinnorna.
Angående våldssamma pojkvänner (eller män överhuvudtaget): jag är nu 23 och känner vad jag kan komma på inte en enda kvinna som inte blivit utsatt för våld av någon sort. Det är inte bara sorgligt och egentligen helt oacceptabelt, det är rent ut sagt åt helvete.
juli 10, 2007 kl 7:40 f m
Jag beklagar också, likt ELin tidigare. Jag vet med mig att jag behandlar min flickvän bra, och inte skulle göra som du beskrivit ens mot min värsta fiende. Nu undrar jag vad kan göra för att hjälpa till, för det vill jag verkligen.
Fyfan! Slakta en torsk
juli 10, 2007 kl 10:27 f m
Jag tror att det bästa man kan göra, både för att stoppa sexköpare och våldsamma pojkvänner, är att vägra gå på myten om Den Gode Mannen. Så länge det går att föra en debatt i vilken män befrias från sitt kollektiva ansvar kommer våldet fortgå.
juli 10, 2007 kl 3:23 e m
Skönt att se att andra än jag själv (uppvuxen i högborgerlig förort- det blir lätt ensamt) tänker på det där. ”Thailand är så fullt av horor” säger folk utan att bägna en tanke åt varför det finns horor. Men men.
Likt Elin vill jag också framföra komplimanger för en underbar blogg. Ni på Konflikt skriver en hel del riktigt bra grejer.
Men en liten sak jag funderat på är hela idén om kollektivt ansvar. Hur tänker du då? Jag skulle kunna se ett kollektivt ansvar för mäns våld mot kvinnor som innefattar alla, men bara männen?? Förklara.
juli 10, 2007 kl 6:35 e m
Bra blogg du har, och intressant inlägg. Det sjuka är ju egentligen inte att det finns kvinnor som säljer sina kroppar (att de måste göra de är så klart sjukt, men inte själva handlandet, det är ju ett sätt att överleva) utan att det finns män som vill köpa dem.
Tyvärr så tycker jag att bloggen är svårläst. Alltså inte på grund av texterna utan på den rena läsbarheten, grå text mot svart bakgrund blir lite av en pina i alla fall för mina ögon
juli 11, 2007 kl 1:45 e m
Jag har svårt att se att vi kvinnor ska ta något ansvar för (att stoppa) mäns våld mot oss. Detta måste vara den enda fråga där offren hela tiden anses ska ta ett ansvar för att lösa problematiken. Jag skulle vilja veta vad det är vi kvinnor ska göra? Vad har vi gjort fel hittills? Har vi provocerat fram knytnävsslagen, haft så korta kjolar att männen varit tvugna att våldta oss? I mina ögon är detta männens ansvar. Därmed inte sagt att vi kvinnor är passiva offer, tvärtom kämpar vi ju ständigt. Men att det även skulle vara vårat ansvar? Njet.
Angående färgsättningen är det något jag tänkt på ett tag, så inom kort ska det problemet vara löst.
juli 11, 2007 kl 9:48 e m
Just våldet mot kvinnor har jag svårt att se att kvinnor skulle ha något ansvar i, jag menade det mer generella underordningen, för den har kvinnor absolut en del i.
Vad beträffar våldet så hör jag ofta det där med kollektiv skuld, och jag inser att det är något jag inte förstår mig på. Varför har jag ansvar i andras våldshandlingar? Och varför har inte du det? Jag skulle gärna vilja begripa detta, eftersom du menar att det är en grund för en vettig debatt.
juli 12, 2007 kl 3:57 e m
Jag håller egentligen med dig om det sjuka i att vi lägger skulden på kvinnan; det talar om ett strukturellt förtryck som är viktigt att ta itu med. Samtidigt kan jag inte låta bli att försöka ta det ett steg längre. Ligger inte det sjuka i att våra liv är handelsvaror, oavsett om det är röven, den friska ryggen eller intellektet vi säljer? Vad ska vi med heliga vaginor till, om resten av vår tillvaro är till salu?
Samtidigt inser jag det problematiska i att ständigt prata om kapitalismen som rot till allt ont, även om det blir märkligt att betrakta patriarkatet som något separerat från den. Min flickvän var t.ex. orolig för att hon ”frestade” mig till sex, innan hon förstod att jag också vill ha det (trots min religiositet). Det tyder på en ganska djupt inrotad fördom om att jag som man per definition skulle vara för svag att motstå, medan hon däremot var befriad från den sortens lust. Där är inte kristendomen fri från skuld…
Jag hade nästan glömt bort din blogg ett tag. Det var ganska länge som den stod ouppdaterad och jag slutade läsa. Den hamnar på min läslista igen, det är ett nöje att se dig raljera!
september 1, 2007 kl 11:50 f m
looking for love
mars 8, 2008 kl 9:15 e m
Varför träffar kvinnor över huvud taget män som är primitiva, våldsamma….. Träffa dem INTE. Bry ER INTE om dem. PARA ER INTE med dem. Undvik dem. Det finns otroligt varma, trevliga, omtänksamma män som beundrar sin kvinna.
Var tidigare gift med en som pga inre osäkerhet ständigt sökte bekräftelse utanför hemmet. Kan ju säga nu att en stackars flicka som sålt sex inte har något att skämmas för i jämförelse. Här har ni en svensk kvinna (visst finns de liksom primitiva män överallt) som några dagar efter sitt egna bröllop ses tillsammans med en annan man. Sånt kan alla råka ut för. Givetvis skiljde jag mig men det är inte lätt. Vet inte om all feminism i Sverige endast är god. Har själv älskade systrar o en underbar hustru, men ser tydlig skillnad på kvinnor beteende i Sverige o andra delar av världen. Har arbetat utomlands under flera år på alla kontinenter förutom Antarktis…. Jag kan säga att så fort jag kommer till Sverige, försöker en massa kvinnor stöta på mig, o jag är inte minsta intresserad. Jag har min ängel, min underbara söta. Jag blir lite lätt irriterad. Har en massa tjejkompisar, o kompis är en sak, men Sverige är fullt av GIFTA kvinnor som springer efter andra män. Varför kommer aldrig detta upp i diskussioner. Jag blev itutad som liten att det bara var män som betedde sig så. Antagligen var det mer så förr i tiden. ASvenska män är nog betydligt mer måna om sin egna flickvän, hustru än på sydligare breddgrader. Så fort jag bärjade arbeta i Frankrike, Italien, Tyskland…… tror 80% av alla män dreglar efter andras kvinnor….. kanske bara några få % i Sverige, elle rhar det ändrats de sista 10 åren???? Summa, summarum. Var och en måste ta ansvar för alla sina val och handlingar. Det är deras problem. Jag hjälper många människor i många länder med stöd, omtanke, ibland med pengar till skola, mat. Jag är inte rå och hjärtlös, men ett god råd är att själv mogna och ta ansvar för sina val. Det är DU som svarar Ja eller NEJ tack om någom bjuder dig på knark eller vad det vara månde…. ingen anna som gör valet åt dig. Var stark. Låt ingen annan bestämma ditt liv. Gör det själv och det blir lika fantastiskt som du gör det till. Nej, det är inte så svårt som det låter. Njut varje morgon du vaknar, av koltrastens sång, av regnet i ditt ansikte, av varje leende du möter… Vi har alla att lära av varenda person vi möter, det ‘är bara vi själva som begränsar det vi lärde.
Kram
juli 10, 2008 kl 12:45 e m
Lyckliga Horan
du finns inte mer
du har fördrivits
från våra kvarter.
På torskens lekplatser
är snuten och trålar.
Det ska fan
dra in några stålar,
när alla kunder
drivs bort med batongen!
Tystnat har skrattet,
ej längre ser man
den vaggande gången!
Snuten och Fryshuset
sprider sin kyla,
ibland betongen
hörs vargarna yla.
Lyckliga horan
du var så skön
när får vi åter
höra ditt stö ö ööön…
OBS! Versen ovan är inte från http://www.isabellalund.com
en bloggande sexsäljare som delger sina åsikter.
Hennes tjänster markadsförs inte på den adressen.
Skämt åsido: säljare och köpare som gör upp frivilligt och inte använder våld,hot,utpressning osv. förtjänar respekt!
Kriminalisering skapar bara mer elände då de hyggliga torskarna skräms bort i första hand.
Politiker som vill leka Sankt Göran behöver alltid en Drake.Ta en ordinär Expressen-artikel om sexköpare,narkomaner etc. och byt ut ordet mot jude,neger etc. Inte så trevligt… Syndabock som syndabock…