Tyskhet. Smaka på ordet. Vart bär associationerna? Med stor sannolikhet till 1930-talet och till idéer om ”den ariska rasens och det tyska folkets” överlägsenhet. Att klumpa samman alla medborgare i en nation och börja prata om dem som representerandes en slags nationell identitet är av en rad anledningar obehagligt. Inte minst eftersom det innebär att man skärmar sig från övriga världen, i regel för att kunna se ned på alla som inte ingår i denna konstruerade gemenskap. Men också för att synsättet är ett direkt hot mot arbetarklassen. Fokus hamnar på nationaliteter, man förväntas känna samhörighet med en överklassbracka från samma land men inte med en arbetare på andra sidan gränsen. Hela klassperspektivet förintas.
Ovanstående situation passar såklart högern som hand i handske. Inget problematiskt, jobbigt snack om klasskillnader, om exploatering av arbetare eller om det orättvisa i att en del plaskar i sina privata pooler medan andra inte har mat för dagen. Hey, vi håller ihop, vi är ju ändå en del av samma nation! Således borde jag inte förvånas när Nyamko Sabuni (jag har uppenbarligen snöat in på henne) slänger sig med termer som ”svenskhet” och ”svenska värderingar”.
Ändå gnuggar jag mig i ögonen och undrar om jag ska lita på mina sinnen. Gränserna för vad som är acceptabelt har sedan borgarnas valseger flyttats så fort att jag inte riktigt hinner med. Vad är denna ”svenskhet” som jag förväntas känna mig som en del utav? Hur nära fascistisk retorik kan man numera gå och fortfarande anses rumsren?
Imorgon är det Sveriges nationaldag. Jag antar att vi ska fira den där mystiska svenskheten. Själv planerar jag att åka till huvudstaden och gå i det antinationalistiska tåget istället. Svenskhet är, liksom tyskhet en gång var, ett tomt begrepp som enbart syftar till att splittra arbetarklassen. Borgarna företräder inte någon sorts svenskhet, de företräder det numera rumsrena, nedåtsparkande klassföraktet.
. . . . .
Syrran skriver på samma tema och Petter gillar att vara kommunist.
Ja, Nyamko, svenskhet är jätteintressant!
Nu jäklar är det semester som gäller! 35 timmar, sedan sitter jag på ett tuffande tåg ihop med världens bästa H och finaste M. Wiah!
8 kommentarer
juni 6, 2007 kl 3:20 e m
”Svenskhet är, liksom tyskhet en gång var, ett tomt begrepp som enbart syftar till att splittra arbetarklassen”
Er det virkelig noe arbeiderklassen ler av så det småraddiser oppvokst i kaviarsosialistiske hjem som skriver om arbetarklassen. Kjeften!
juni 6, 2007 kl 9:23 e m
Du har inte ett enda rätt. Puss.
juni 8, 2007 kl 8:51 e m
Jag älskar mitt land, och är stolt över att leva i en demokrati, i ett land med uttrandefrihet, ett land med religionfrihet, ett land där kvinnan har en stark och reltivt jämlik ställning, i ett land där man värnar om barnen, ett land som än så länge är tryggt! Jag är stolt svensk, OCH andra generatons invandrare. svenskhet handlar inte om hudfärg utan om nationell stolthet, de flesta andra människor i världen får tycka om sina länder, det är bara vi i Sverige som ska skämmas för att säga ett gott ord om oss själva och vårt land! heja Sverige! Heja demokratin!
juni 8, 2007 kl 8:52 e m
Yttrandefrihet och andra genationens invandrare skulle det stå…hade mycket bråttom…
juni 8, 2007 kl 11:24 e m
jag skulle vilja säga att du hade så bråttom i livet att det var ganska mycket mer som var fel i det inlägget.
juni 11, 2007 kl 6:50 e m
Men ät bajs jävla nationalstatsappats vurmare, det har väl inget med svenskhet att ni mår bra era spånhuven, ni förtjänar att vara dumma o svenska I guess.
Dö för ert jävla land o gör det gärna nu!
Svin!
juni 15, 2007 kl 12:52 f m
Jag gillar inte den där vridningen av diskussionen, enligt vilken vi som ifrågasätter nationalismen utmålas som bakåtsträvande och tråkiga. Helt enkelt för att jag anser den vara helt felaktig. Den förs som om nationalstatstänkandet vore inspräntat av Moder Natur, som om gränserna och vakterna funnits där i all evighet. Att helt bryta med nationalvurmandet är för mig en möjlighet att obehindrat kunna känna samhörighet med mina klassbröder och klassystrar i hela världen. Jag ser ingen som helst anledning till att vara stolt över att jag är född, och bor, i ett område som kallas Sverige.
Nationalismen är arbetarklassens fiende.
Täcket: kom bara ihåg att jag står som ansvarig för kommentarerna här. Täcket får lov att hålla sig på mattan lite, är jag rädd.
juni 17, 2007 kl 11:02 f m
Hej
Jag vill inte kalla mig Nationalismens försvarare eller något liknande, men jag tycker att retoriken i debaten nationalism vs antinationalism är intressant. Den är enligt min mening så intressant att jag bli upprörd över hur du använder överord i ditt argument. När du pratar om hur retoriken i sverige har blivit fascistisk så tappar resonomanget förtroende. Jag tror också att du kanske missförstår många ord om svenskhet som ha kommit upp i debatten på senaste. I den värkliga världen firar vi inte nationaldagen eller vårt svenska arv för att förtrycka den så kallade arbetarklassen. Nej ska du diskutera nationalism och antinationalism försök då hålla argumentationen saklig och blanda inte in saker som inte hör hemma, då kommer dit argument få mycket större förtroende och kommer ge ett mer seriöst tillägg till en högst nödvändig debatt.
Adjö