The Rasmus och Fredrik Reinfeldt

Hoppa till kommentarer

Konfliktbloggaren Red Metal har skrivit en hel del om t.A.T.u och kommunismen. Alla som gjort en noggrannare djupdykning i min musiksmak vet att jag är pinsamt svag för det som gemene man nog skulle kalla musikalisk fulkultur (med andra ord delar jag engagemanget för de ryska låtsasflatorna och har perioder då jag tycker 200km/h in the wrong lane är en jävulskt bra skiva). Inspirerad av Red Metal ska jag nu ge mig på att analysera ett annat sådant band: the Rasmus. Anledningen till att jag överhuvudtaget står ut med att lyssna på dem (jag tycker Lauri Ylönen sjunger rätt falskt) är att deras låtar är nära förknippade med våren 2003 och allt kul jag gjorde då (studenten t.ex.). Here we go:

No sleep,
No sleep until I’m done with finding the answer
Won’t stop,
Won’t stop before I find the cure for this cancer

Det börjar banalt. Lauri ligger uppe på nätterna och funderar på hur han ska kunna bidra till kapitalismens upphörande. Han ser den som en slags pest, á la Digerdöden, som sveper fram över världen och lämnar död, ångest och sorg bakom sig. Han avskyr det han ser så mycket att han gett sig själva den på att komma underfund med hur vi ska skapa en socialistisk värld.

Sometimes, I feel like going down, I’m so disconnected
Somehow, I know that I am haunted to be wanted

Som alla andra som inte känner sig hemma i det här skitsystemet känner sig Lauri själsligt frånkopplad. Samtidigt är han medveten om att man som revolutionär inte kan vänta sig att få vänliga dunkar i ryggen eftersom man utgör ett hot mot de som sitter på makten att avgöra vilka som ska äras och vanäras.

I’ve been watching, I’ve been waiting
In the shadows for my time
I’ve been searching, I’ve been living
For tomorrows all my life

Här talar The Rasmus metaforiskt. Som arbetarklass befinner man sig ständigt i skuggan medan medel- och överklassen solar sig i värmen långt från den sociala kylan. Men häri ligger också något hoppfullt; de övre klasserna kan inte se oss – vi smyger i skuggorna som hungriga rovdjur. När som helst kan vi hoppa fram och utdela det dödande bettet.

Den andra delen av refrängen är en direkt känga till Fredrik ”Jaja, människor har det för jävligt, men de vet ju att de kämpar för att ta sig uppåt och då kommer de kunna se tillbaks med någon sorts glädje på sin tidigare misär” Reinfeldt. För att få arbetarklassen att stå ut med sin vardag kommer högern alltid måla upp illusioner om en bättre framtid. Jag orkar inte ens gå in på hur vidrigt jag tycker det resonemanget är; Lauri sjunger ändå så bra om det.

They say, that I must learn to kill before I can feel safe
But I, I’d rather kill myself than turn into their slave

Sometimes, I feel that I should go and play with the thunder
Somehow, I just don’t wanna stay and wait for a wonder

Överklassen försöker splittra arbetarna genom att vända oss mot varandra. Här säger Lauri stopp och belägg, hellre än att jag sviker mina bröder och systrar dödar jag mig själv. Wow! Hade han inte haft den där underliga frisyren hade jag troligtvis som småberusad student ringt upp och friat.

När han ligger där och funderar på nätterna inser han att han har ett val: antingen går han runt och hoppas på att allt ska lösa sig genom ett slags arbetarklassvänligt mirakel – eller så tar han saken i egna händer.

Lately, I’ve been walking, walking in circles
Watching, waiting for something
Feel me, touch me, heal me
Come take me higher

En uppmaning till resten av arbetarklassen att sluta upp i kampen mot utsugarna. Bara när vi gör gemensamt motstånd kommer Lauri vandra på rosa moln. Till dess ligger han och grubblar i sin säng och saknar till viss del lite självdistans: om inte han gör mer än teoriserar kan han ogärna kräva att andra ska göra det.

Sådär, nu anser jag att jag har berättigat mitt lyssnande på finsk skräpmusik. Ett stort tack till Red Metal för insikten om hur en sådan här låt kan betyda lika mycket som Kapitalet (nåja).

. . . . .

Nytt på konflikt: Antigon skriver om hur moderaternas klädombyte mest handlade om att vända samma gamla paltor ut-och-in,Red Metal funderar över hur vi ska bemöta högerns frontalangrepp på oss, Redundans diskuterar arbetarorganisering och Syrran tycker att Tobias Billström ska se till att käka stadiga frukostar framöver.

1 kommentar

Under Kategorier