Mitt inlägg om funktionshindrades rätt till sex v/s kvinnors rätt till sina egna kroppar gav onekligen upphov till en mycket mer intensiv diskussion än jag hade räknat med. Några tyckte att jag har rätt, andra tyckte att jag var helt ute och cyklade. Några förklarade att man kan nog inte skriva om prostitution i en blogg. Eftersom min åsikt är att man inte bara kan utan även, för att inte låta torskarna köpa kvinnor omgivna av ett politiskt vacuum, bör debattera de här frågorna så kommer här ytterligare ett prostitutionsinlägg.
En del uppfattade min förra text som ett sätt att befästa horstigmat. Det blottar en djup problematik. Innebär med nödvändighet ett ifrågasättande av mäns köp av kvinnor också ett ifrågasättande av de kvinnor som säljer sig? Gunilla Thorgren, en av kvinnorna som var aktiva i den feministiska organisationen Grupp 8, satte fingret på denna ömma punkt när hon 1977 skrev:
”I debatten [om prostitution] får flickorna sitta som måltavlor för angrepp från både höger och vänster. De försvarar sina liv. De kämpar för sin rätt att bli erkända som människor, men blir bemötta med anklagelser så hårresande att man skulle kunna tro att det var de själva som uppfunnit prostitutionen. De försöker säga att i ett visst läge kan prostitutionen fungera som ett positivt alternativ. Hur skulle det vara möjligt för oss andra som deltar i debatten att begripa att något så dåligt överhuvudtaget kan vara ett alternativ? Det är klart vi inte kan. Allt handlar om vilken utkikspost man använder. Ingen av dom här flickorna försvarar prostitutionen som företeelse. Men alla kräver -och har rätt att kräva- respekt för sina livserfarenheter och respekt för sitt människorvärde.”
I mina ögon kränker varje torsk varje kvinna han köper. Men innebär även mitt egna agiterande mot prostitutionen ett agiterande mot dessa kvinnor och mot deras rätt att faktiskt ha mat på bordet och slippa gå och lägga sig hungriga? Skulle en mer kraftfull politik för att stoppa kvinnohandeln också innebära att mattan rycks undan under fötterna på miljontals kvinnor? Tänk om prostitutionen är ett positivt alternativ för många av dem?
Vid första anblicken måste denna tankegång vara varje sexköpsförespråkares våta dröm. Torskar hjälper kvinnor, ger dem pengar så de kan överleva och ge ungarna middag och varma kläder, så sexköp är en form av socialekonomiskt stöd. Och egentligen är det ofta så det är. Jag vidhåller att de flesta prostituerade inte säljer sina kroppar för att de är kvinnligt serviceinriktade eller för att det är skönt. De säljer sig för att de inte skulle klara sig annars. Av den anledningen är ett ifrågasättande av kvinnohandeln i längden ett ifrågasättande av dessa kvinnors rätt till liv.
Här man står i ett politiskt vägskäl. Man kan antingen välja att prisa torskarna som välgörare och se prostitutionen som någonting oerhört positivt, ja till och med revolutionärt i sin karaktär. Eller så väljer man att se det faktum att prostitution för många kvinnor innebär räddningen i sig är ett allvarligt symptom i ett feberhett samhälle. Väljer man, liksom mig, den vägen ser man snart att prostitutionen möjliggörs av kapitalismen. Vi lever i en kapitalistisk värld där många måste ha det dåligt för att några få ska kunna ha det mycket bra. Eftersom vi samtidigt lever i en patriarkal värld innebär detta att de fattiga kvinnorna är de som råkar värst ut. Och då är det klart att prostitution framstår som ett positivt alternativ. Kapitalismen trycker ned kvinnorna, vars försök att genom att sälja sig själva överleva vardagen bidrar till ytterligare stigmatisering. Det går inte att skilja prostitutionen och kapitalismen åt. Vi kan inte på ett framgångsrikt sätt bekämpa prostitutionen så länge vi lever i en kapitalistisk värld, eftersom varje sådant försök i sig innebär ett faktiskt hot mot oss kvinnor.
”Antingen den jagats under jorden eller fräckt uppträder till allmän beskådan i trasor och blåmärken eller siden och sammet, så kommer prostitutionen att fortsätta förgifta samhällets atmosfär och tjäna som njutningskälla för en del och medföra sjukdom, förtvivlan och förnedring för andra. I denna fråga liksom när det gäller andra tråkiga problem i hennes liv, kan kvinnan vänta sig befrielse endast genom arbetarklassens växande styrka. Endast den kan få bukt med detta tusenhövdade monster i vår tid. Att kämpa mot prostitutionen innebär inte bara att avskaffa det gällande polisreglementet – nej, det betyder att kämpa mot det kapitalistiska systemets grundvalar. Det betyder att arbeta för att avskaffa klassamhället, det betyder att bana väg för nya former för mänsklig samlevnad.” Alexandra Kollontaj
Andra bloggar om: prostitution, kvinnohandel, kapitalism, patriarkat, kollontaj
8 kommentarer
februari 26, 2007 kl 12:04 e m
Bra skrivet. Men det är lite hopblandning av samhällsperspektiv och individperspektiv. Torskar behöver inte ses vare sig som välgörare eller patriarkala förtryckare. Det är samhället som är kapitalistiskt, det är samhället som är patriarkalt. Det måste bekämpas på en samhällelig nivå. Ökat medvetande, kollektivt motstånd – både organiserat och oorganiserat. Förändring av spelreglerna.
För att göra det effektivt så måste vi bygga en solidaritet på respekt för varandras val. Medan vi strävar efter att ändra spelreglerna måste vi låta varandra välja själv hur vi klarar oss under dagens spelregler. Annars bekämpar vi varandra. Tar ifrån varandra frihet och motståndsmöjligheter. Vi blir ofriare och svagare både som individ och kollektiv.
Motståndet öppnar konflikter, och i konflikterna kan folk välja att stödja förtrycket (typexempel är strejkbrytare). Där måste vi försvara oss från dessa angrepp. Men grunden måste vara allas rätt att välja själv, göra motstånd på egna villkår och eftersträva egna mål. Kan vi inte själv respektera varandras val, hur ska vi då tillsammans kunna frigöra oss ur förtrycket?
Nu tycker jag det är det du verkar komma fram till också. Bara det där individualiserade synen på torskar som var underlig. De behöver varken ses som änglar eller djävlar… Lika lite som någon som köper kålrötter av en fattig bonde behöver ses så.
februari 26, 2007 kl 1:34 e m
Bra inlägg i debatten – Anna Nilsdotter gjorde ett liknande mycket pragmatiskt inlägg på sin blogg men då i perspektivet av de mänskliga rättigheterna.
Och du har rätt i att man bekämpar varken patriarkalett eller kapitalismen genom att arbeta mot prostitution, jag försöker många gånger hävda till de som har detta synsätt att prostitutionen är inte orsaken till bägge dessa saker utan kan väl snarare ses som ett symtom då och inte orsaken.
Men du glömmer en viktig aspekt och det är att nuvarande lagar slår inte så hårt mot varken våra kunder eller mot hallickarna, de slår hårdast mot oss som säljer sex och framför allt slår de hårdast mot de mest utsatta av oss.
Ett steg i rätt riktning hade varit om man införde en ny prostitutionspolitik Sverige där man har en mer pragmatisk hållning till frågorna. Jag själv skulle önska att man tar bort sexköpslagen pga. den medför en massa negativa konsekvenser för en redan hårt utsatt och marginaliserad grupp av människor, vi som säljer sexuella tjänster. Ta bort den, för den stärker horstigmat och förtrycker människor.
Jag önskar också en kopplerilag som har till syfte att verkligen skydda oss från profitörer och människor som kan utnyttja att vi är en utsatt grupp i samhället pga. horstigmat. Det innebär i praktiken att jag vill ha rätt att kunna arbeta inomhus, arbeta tillsammans med kollegor, kunna anlita hjälp på mina villkor som vilken egen företagare som helst. Men det innebär inte att någon ska kunna hota eller pressa mig att sälja sexuella tjänster, det innebär inte att jag vill att någon ska dra vinning av mitt arbete ekonomiskt mer än vad man gör av något annat vårdande yrke i samhället osv.
Framför allt vill jag ha bort horstigmat och att man arbetar mot den med mer kraft på alla plan. För det är den som orsakar så mycket problem och förhindrar så många bra lösningar på en massa olika problem. Ett första tacksamt steg hade varit om prostitutionsmotståndarna kunde sluta betrakta oss som objekt och handelsvaror. Vi gör det nämligen inte själva och inte våra kunder heller!
februari 27, 2007 kl 12:26 e m
Måste någon överhuvudtaget arbeta som prostituerad i Sverige om man inte VILL? Finns det ingen samhällsinrättning som kan skydda kvinnorna från denna förnedring. Eller är det så att det finns kvinnor i Sverige som helt sonika tycker det är ett bra jobb med mycket pengar? Skulle bra gärna vilja veta.
februari 28, 2007 kl 2:21 e m
Eva: Det beror på vad du menar med inte VILL. Troligen behöver ingen svälta ihjäl, men du får ge upp alla drömmar. All utbildning, att bo där du vill. Du får räkna med att vändas ut och in och förnedras. Du kan räkna med att inte få ha ens de privataste val ifred. Fattigvården är grym, snål och missunnsam.
Är du ‘illegal’ immigrant kan du räkna med att sändas ur landet.
Det är ett val, men alternativen kan vara minst sagt usla. desto större själ att inte fördöma valet, inte göra dom än mer utsatta, inte försöka försvåra och hindra deras val, inte försöka tvinga tillbaks dom i sin misär de försöker resa sig ur genom att försöka göra sexsäljande till en ändå värre misär. Det är *inte* att hjälpa.
februari 28, 2007 kl 2:23 e m
Sen finns många som gillar jobbet också… tyvärr inte alla.
februari 28, 2007 kl 3:44 e m
Jag tillbringar för närvarande all min vakna tid med näsan i kursböcker. Hoppar in i diskussionen när tentan är skriven, dvs. till helgen. Just nu tror jag inte ens att jag är kapabel att tänka i andra termer än Calvin, sufism eller synagogor (fast det vore dumt att klaga, det är fruktansvärt intressant).
mars 1, 2007 kl 7:18 e m
Tja!
Jag har försökt mejla dig men det har nog inte kommit fram, kan du mejla mig på lance.von.clausewitz@gmail.com så fixar vi lite konfliktgrejjer. Mvh/Martin
mars 3, 2007 kl 12:27 e m
Justefanken, hörde nåt om det. Vet inte om min inbox helt enkelt är för full (typ 4000 olästa mejl…). Jag hör av mig!