Sören Olsson, en av författarna bakom Sune och Bert, tar i senaste numret av Föräldrakraft upp frågan om funktionshindrade bör få köpa sex av prostituerade. Olsson tar inte ställning, utan manar till en diskussion.
Visst finns det en oerhörd problematik i att funktionshindrade sällan kan få utlopp för sina sexualiteter. Det är svårt att pilla på sig själv om armarna vägrar lyda och det är svårt att ge sig ut i kroglivet och ragga. Men den här diskussionen snedvrids till att handla om rätten till sex. Har någon av oss rätt till sex? Skulle slutsatsen vara att så är fallet innebär det att sex är en rättighet i enlighet med vilken man kan köra över andras viljor. Vill jag ha sex med person X så får vederbörande finna sig i det hela för jag har minsann rätt till hennes/hans kropp.
”Jag frågade min son häromdagen om man inte måste vara kär för att vara nakna med varandra. Och han svarade att det var upp till de två om de behövde vara kära eller inte”,
förklarar Olsson. Även om jag i vanliga fall är öppensinnad nog att tycka att det där absoluta sambandet mellan sex och kärlek är något som borde förpassas till historien, vänder det sig i mig när Olsson pratar om sexköp (finansierad våldtäkt) som något som sker mellan två jämnbördiga parter. Prostituerade vill i regel inte ha sex med de män som besöker dem. Männen kan våldta dessa kvinnor för att de sistnämnda befinner sig i en utsatt position. Att mannen i fråga är funktionshindrad gör inte att maktförhållandet mellan honom och kvinnan på något vis jämnas ut. Hela diskussionen handlar egentligen om huruvida vi ska göra det lagligt för en del män att våldföra sig på kvinnor eller ej.
Just ja, jag kanske generaliserar nu. För det finns väl rimligtvis en massa handikappade kvinnor som också blir kåta med jämna mellanrum. Däremot finns det inte speciellt många manliga prostituerade som vänder sig till kvinnor. Fast det verkar oviktigt i sammanhanget; så länge diskussionen om funktionshindrade v/s prostituerade funnits har fokus legat på de sexuellt frustrerade männen. Och, som Jesper Odelberg en gång konstaterade, är det just i den här debatten som de friska männen plötsligt sluter upp bakom sina funktionshindrade bröder. Mer sällan hör man manskollektivet sjunga i kör om ramper in till viktiga lokaler, låga trottoarkanter eller ökade möjligheter till personlig assistans för handikappade barn. Men när det kommer till funktionshindrades sexliv, då jävlar. Klart grabben ska få pippa liksom. De friska männen försöker normalisera sina egna sexköp (övergrepp) genom att skenheligt spela omtänksamma medmänniskor.
”Idag, på Alla hjärtans dag, känns det särskilt angeläget att samtala kring våra ungdomars längtan efter närhet och kärlek”,
skriver Föräldrakrafts chefredaktör Sara Bengtsson. Jag undrar om det inte är lika viktigt att tala om kvinnors rätt till sina egna kroppar?
. . . . .
Intervju med Olsson i Aftonbladet återfinns här.
Andra bloggar om: Prostitution, sexköpslagen, funktionshindrade
Intressant?
54 kommentarer
februari 15, 2007 kl 10:11 f m
Heh. Tja, ska vi kastrera de funktionshindrade istället, som katter? Det man inte vet har man ingen nytta av, liksom. Pratar man om rätt till sex så kan man även börja prata om rätt till mat, vatten, sjukvård och ja, allmäna såna där privilegier. Men visst har kvinnan rätt till sin kropp… Och även rätt till att bestämma sig vad hon vill göra med den. De flesta protsituerade i de länder där prostitution är utspridd har bestämt själva att de vill bli det. Mer om det, i min blogg framöver. Intressant och evig debatt. MVH, Katja
februari 15, 2007 kl 11:03 f m
Det intressanta är ju att Sören i sin övervägan över sexköp till sin sån utgår ifrån köparens behov. Sören skriver bl.a:
”Om min son över allt annat önskar att en gång i sitt liv få vara naken med en tjej, hur långt ska jag då vara redo att gå?”
Ja hur långt är han beredd att gå? Kidnappning, drogning, våldtäkt eller att själv byta kön och låta sin sån knulla honom?
Utan att hävda att jag vet hur prostituerade själva upplever försäljning av sex till sörens handikappade så är det för mig rätt intressant att utgå ifrån dessa upplevelser.
Personligen är jag av den åsikten att jag inte tycker att rätten till sex är en possitiv rättighet i den meningen att den bör gå ut över någon annan. Rätten till umgänge mellan två eller flera personer är en en både possitiv (rätt till) och negativ (rätt att avstå) rättighet som alla parter måste beröras av. Rätten att tvinga sig till sex genom köp (om detta nu är en tvång (vilket säkert kan diskuteras ytterligare som Katja skriver)) är inte beroende av hur lite tillgång till sex en person har. En ful har inte mer rätt att förgripa sig på någon än en snygg person. Lika lite som en handikappad har mer rätt till det än en person utan handikapp. Och det är ju det som Sören hävdar.
februari 15, 2007 kl 11:04 f m
Och så glömde jag att skriva; bra inlägg! (sorry)
februari 15, 2007 kl 11:45 f m
Skrev nyss på en annan blogg nedanstående och den kommenataren passar bra här också…
Ärligt… ok det finns lösvaginor, dildos och massage apparater…
Men det finns också varma, goa, fina människor av bägge könen som inte har några problem alls att vara nära en främmande människa i en intim situation. Jag har själv ett förflutet som sjuksköterska och arbetet som eskort påminner faktiskt mycket om det – fast det är friskvård jag numera sysslar med
Jag känner ofta samma typ av tillfredsställelse efter att jag träffat en kund som eskort som jag gjorde då jag jobba som sjuksköterska. Man har gett lite värme och omvårdnad till en annan människa. Man har gjprt att en annan människa mår bättre, det gör att jag mår bra.
Låt människor med eller utan funktionshinder helt lagligt få ha ett sexliv med oss som kan och vill erbjuda dessa tjänster. Varför ska beröring i form av massage vara ok utom just mellan benen på människor?
februari 15, 2007 kl 11:47 f m
”De flesta protsituerade i de länder där prostitution är utspridd har bestämt själva att de vill bli det.”
- Nej men kasterera gärna alla som generaliserar och inte ser den socioekonomiska bakgrunden till förekomsten av prostitution.
Eller ge dom åtminstånde en verbal lavet i en internet diskussion.
Bra skrivet inlägg Aku!
februari 15, 2007 kl 2:28 e m
Någon rätt att ha sex existerar inte. Däremot finns alltid en möjlighet att köpa sexuella tjänster, och det hela är då en förhandlingsfråga mellan den prostituerade och köparen, precis som sex alltid är en förhandlingsfråga i någon mening. Vill den prostituerade ge service åt en handikappad nämner hon sitt pris, svårare än så är det inte.
Jämför gärna med alla de personliga assistenter som måste torka de handikappade i röven utan att ha någon valmöjlighet, därtill för en usel penning.
februari 15, 2007 kl 5:23 e m
Katja: Väljer man prostitution? De flesta som börjar prostituera sig har förvisso inte en pistol riktad mot tinningen, men är drivna av främst ekonomiska eller psykosociala problem.
Isabella: Jag anser personligen inte att man kan jämnställa sjuksköterskeyrket med att utföra sexuella tjänster. Man kan föra en diskussion kring om inte även sjuksköterskors omvårdnad köps (av landsting och privata företag), men jag tror nog det är mindre hemskt att ta hand om sjuka människor än att tvingas ha sex med okända män.
Blogge: ”Nämner sitt pris.” Just det. Kvinnor transformeras till köpbara varor, vilkas kroppar har ett pengavärde.
Eftersom jag själv ser sexköp som våldtäkt (är det ett synsätt som blivit omodernt?) går kvinnors rätt till sina kroppar före funktionshindrades ”rätt” till sex (kan dessutom på något vis känna att det är förnedrande när det antas att handikappade måste uppsöka prostituerade för att få ”sex”).
/akuhujan, med vinterkräksjuka :’(
februari 15, 2007 kl 6:16 e m
Fortsätt gärna se på sexköp som våldtäkt men var samtidigt medveten om att det synsättet hjälper föga de tjejer som faktiskt idag i princip blir utsatta för våldtäkt = traffickingoffer.
Var också medveten om att det är ett synsätt, det är vad du TROR och inte hur verkligheten ser ut.
februari 15, 2007 kl 8:39 e m
Bör vi alltså dela in prostituerade i två grupper; de som inte blivit utsatta för trafficking och de som inte blivit det?
Ja, jag vet om att jag bara kan företräda mina egna åsikter.
februari 15, 2007 kl 11:17 e m
Isabelle: Varför tror du Aku skriver om ett ämne hon inte är väl insatt i?
Fan, jag blir så trött på folk som tror att andra är lika oinsatta som dom själva…
februari 16, 2007 kl 2:13 f m
Det här verkar vara en klubb för inbördes beundran. Säger man ”rätt” så är man plötsligt insatt och begåvad. Medans man i annat fall är totalt dum i huvudet.
Den uppsjö av yrken som är förnedrande, underbetalda och innefattar rent utsagt vidriga uppgifter är alla helt okej? Lider inte de människorna också av ”psykosociala problem” och har en ”socioekonomisk bakgrund” till deras yrkesval?
Om det nu är så att Isabella livnär sig som prostituerad och säger sig vara nöjd med det. Hur kan man då komma och säga till henne att hon inte är insatt? Vem är det som bidrar till att Isabelle ska känna sig förnedrad och utnyttjad? Samhället.
Obs! Allt som nämnts om folk som har psykiska problem eller ”tvingas” på grund av dålig ekonomi förekommer naturligtvis. Men att göra en så svartvit bild som återspeglas av många här gränsar ju till idioti.
Tack för intresset!
februari 16, 2007 kl 11:11 f m
Bosse:
Jag utgår från att du tror i detta fall att jag inte är väl insatt i ämnet, att jag kanske tror på myten om ”den lyckliga arbetaren”.
Jag har ungefär lika mycket tilltro till Isabells genraliseringar som till vem som helst annans. Speciellt hur hon vill separera en hel yrkeskategori och där med blir det perfekta liberala subjektet. Det lyckliga egenföretagern som gör vad som helst, utan hänsyn till andra. Läs redens inlägg för en närmare förståelse: http://redundans.wordpress.com/2007/02/12/en-ny-sjalvstandig-kvinna/
Det jag menar Akuhujan betonar likheter snarare än Isabell som sätter upp skillnader. Likheten är den att vi alla oavsätt arbete, producerar ett värde.Samt sätter det i relation till hur patriarkatet förstärks av kapitalet och dess liberala marknadsideologi…
Sedan du är inne på en socialistisk blog, och att vi därmed delar vissa grundläggande sätt att se på saken, däribland i denna fråga, det torde det inte råda några som helst tvivel om.
Sen rent personligen är jag inte så intresserad av att idiotförklara någon, men du stavar fel på medan…
februari 16, 2007 kl 11:34 f m
Bra att du är emot generaliseringar för det var precis vad jag ville poängtera. För grova generaliseringar gränsar till idioti eftersom de helt enkelt aldrig är rätt.
Att antyda att de som stavar fel ibland eller har en mindre lyckad grammatik skulle vara idioter. Tja, där har du ännu en generalisering och ett tydligt tecken på bristande argumentationsförmåga.
Föressten så är jag själv Socialdemokrat. Nu finns det ju många tolkningar av vad det innebär och jag har minsann inte läst något dokument skrivet av Marx. Så säkerligen har jag väl fel. För mig betyder socialdemokrati att vi tar hand om alla i samhället. Eftersom vi alla har lika rätt till ett värdigt och innehållsrikt liv.
Jag tycker ändå att man ska få ifrågasätta gängse regler. Isabella må generalisera men det finns det ju flera exempel på här. Om det nu är så att Isabelle verkligen är nöjd med sin situation och får tillfredsställelse av att ge värme till t.ex. handikappade. Vilka är vi att sätta oss över det?
Om det inte har framgått så är jag emot det här svartvita tänkandet.
februari 16, 2007 kl 11:49 f m
Bosse & Isabella
Ni skjuter utanför målet här. Det intressanta är att Sören Olsson utgår ifrån att prostitution inte är trevligt eller positivt laddat. Hurvida det är det kan man ju såklart diskutera. Men det essentiella i Sörens resonemang är att utifrån att förestälningen om att prostitution är något dåligt ändå hävda att hans son har rätt till denna tjänst då han har svårare än andra att få en människa att tillfredställa honom.
Sören Olsson menar alltså (eller iaf. fingrar på) att det finns en gradering över behovet av övergrepp för att tillfredställa sig som också legitimerar själva övergreppet. ”Hur långt är jag beredd att gå”, säger Sören.
Vi kan då fråga oss vad som skiljer Sörens handikappade son från t.ex. Hagamannen. Hagamannen vittnade om att han inte kände någon sexuellt njutning i sitt liv innan han började förgripa sig på kvinnor. Hade haga mannen en rättighet till sexuell stimulans som legitimerade att han förgrep sig på kvinnor? Var drar vi denna gräns?
Självklart dras denna gräns vid vår västerländska normaliseringsprocess. Det finns en föreställning om att det är synd om folk med downs syndrom men inte om folk med psykiska problem som t.ex. hagamannen. Det finns en föreställning om att det är värre att tvinga någon till sex genom psykiskt våld än genom ekonomsikt våld. Och det finns en tydlig genusproblemeatik i denna diskussion. Hur tror ni att Sören hade diskuterat i ämnet om det var en dotter han hade. Skulle han då tyckt att hennes sexualitet var en lika stor rättighet? Skulle han överväga att betala en man för att ha sex med sin mongoloida dotter?
Den här debatten handlar alltså inte om horans subjektiva roll vid en specifik försäljning. Utan om den diskurs som finns runt rätten till (som possitvi rättighet) sex, eller rättare sagt penetrationssex.
februari 16, 2007 kl 11:50 f m
”Det finns en föreställning om att det är värre att tvinga någon till sex genom psykiskt våld än genom ekonomsikt våld.”
Det skall stå:
Det finns en föreställning om att det är värre att tvinga någon till sex genom FYSISKT våld än genom ekonomsikt våld.
februari 16, 2007 kl 12:18 e m
”Att antyda att de som stavar fel ibland eller har en mindre lyckad grammatik skulle vara idioter. Tja, där har du ännu en generalisering och ett tydligt tecken på bristande argumentationsförmåga.”
- Eller på din bristande förmåga att förstå ironi.
”För mig betyder socialdemokrati att vi tar hand om alla i samhället. Eftersom vi alla har lika rätt till ett värdigt och innehållsrikt liv.”
- Samma för mig. Tyvärr har socialdemokratin inte lyckats stå upp för just dessa ideal.
”Om det nu är så att Isabelle verkligen är nöjd med sin situation och får tillfredsställelse av att ge värme till t.ex. handikappade. Vilka är vi att sätta oss över det?”
- Tjaa fråga henne om hon skulle vara lika välvillig till sitt arbete om hon inte fick några stålar för det. Nej men ojsan då vore det ju inte att tala prostitution längre. Och det är då inget jag skulle vara emot. Men det frivilliga utbytet av tjänster är inte riktigt vad vi diskuterar just nu och det ska man inte behövt läsa en endaste sida av Marx för att förstå.
”Om det inte har framgått så är jag emot det här svartvita tänkandet.”
- Ändå ser du motsättningar där motsättningar inte finns, sluta upp med det.
februari 16, 2007 kl 1:31 e m
Angående Sören Olssons dilemma så har jag skrivit ett blogginlägg om det och vad jag skulle råda honom att göra. Det dilemma handlar om mycket mer än prostitution.
Självklart skiljer jag på något man gör med lust och glädje och något man tvingas till. Tvångarbete finns inte bara inom prostitution. Barn tvingas arbeta i gruvor i fattiga länder, ska vi då krimanalisera gruvbolagen här i Sverige som köper gruvarbetarnas kroppsarbete?
Jag efterlyser logik i resonemangen, logik som håller i argumenteringen.
februari 16, 2007 kl 2:17 e m
Isabella:
Ditt inlägg utgår ju ifrån detta: ”Låt alla människor med eller utan funktionshinder helt lagligt få ha sex med oss som kan och vill erbjuda dessa tjänster, om de själva väljer det som en lösning.”
Vilket är en radikalt annorlunda utgångspunkt än Sörens. Det är i denna debatt lika aktuellt eller intressant som att bidra med logiken: ”All handel med människors arbete inom kapitalismen är exploatering och något vi bör bekämpa”.
Frågeställningen är om det är mer rätt att förgripa sig på någon om man är handikappad än om man är frisk. Det är detta som Sören brottas med. Jag tycker att det är uppenbart att det dilemmat är ett dilemma just eftersom vi lever i ett patriarkat, har en viss syn på manlig sexualitet och att sören är man tillika hans son.
februari 16, 2007 kl 8:42 e m
redundans… Det är väl aldrig rätt att förgripa sig på någon!
Utgå från att det jag och andra som säljer sexualla tjänster säger är sant så slipper både du och Sören brottas med det dilemmat. Och om Sören läser mina råd till sexköpare om hur man undviker att abnlita sexuella tjänster från traffickingoffer så kan han vara lugn.
Det är en försom och en myt, samt ett poltitiskt retoriskt knep att påstå att all prostitution är tvångsprostitution.
Tvångsprostitution finns inte. Prostitution är en frivillig genomförd tjänsteutövning som förutsätter ett ömsesidigt kontrakt mellan två vuxna affärspartners. Utan detta ömsesidiga samtycke handlar det inte om prostitution, utan istället om påtvingad sexualitet och därmed om sexualiserat våld.
februari 16, 2007 kl 10:14 e m
Isabella, jag ska vara väldigt rak nu (trots att i det hela icke insatta kompisar kommer läsa det här): under en period i mitt liv när min ekonomi var lika mycket i botten som självkänslan försörjde jag mig (CSN ville pga missade studiepoäng inte ge mig studielån den terminen) bland annat på just prostitution. Det var allt annat än frivilligt (å andra sidan hade jag ju kunnat välja att inte ha råd med hyran och svälta, men det kändes inte som något reellt alternativ), det var inte ömsesidigt (”kunderna” förstod nog rätt omgående att jag inte tyckte det hela var ett dugg kul) och det var i praktiken inte samtycke. Jag var inget traffickingoffer, jag bodde ju kvar i min bostad och ingen man hade egentligen tvingat in mig i det hela. Ändå gjorde jag det mot min vilja, för att kunna överleva (ja, jag lyckades ha ett deltidsjobb bredvid heltidsstudierna, men de pengarna jag fick in av det täckte med nöd och näppe hyran). Jag hade aldrig gjort det om jag kunnat klara mig på något annat vis och i samma sekund som jag hade tagit igen mina missade poäng och CSN var mer välvilligt inställda så lade jag av. När jag ser tillbaks på den perioden, som dock är lite dimmig på grund av alla antidepp-piller jag åt, så mår jag bara illa. Även om den är lagd till handlingarna kommer vissa saker alltid hänga med. Just nu är jag mest glad för att jag kommit ur den onda cirkeln av destruktiva relationer, som kom som ett brev på posten efter det som hände.
Det jag vill komma fram till är att varje person har sin egen historia. Alla prostituerade mår förmodligen inte dåligt av det de gör, andra mår för jävligt. Att påstå att tvångsprostitution inte finns känns ganska kränkande för mig. Det låter som om jag hamnade i den situation jag gjorde för att jag någonstans egentligen ville sälja mig. Det kan jag försäkra att jag aldrig ville. Däremot kom jag fort att se på det hela som ett jobb som vilket som helst, mycket för att jag blivit galen annars.
Okej, vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget. Men det får väl publiceras som en bakgrund till varför jag ser ”sexköp” som våldtäkt.
februari 16, 2007 kl 10:17 e m
”Alla prostituerade mår förmodligen inte dåligt av det de gör, andra mår för jävligt.”
Ska vara:
Alla prostituerade mår förmodligen inte dåligt av det de gör, men många mår troligtvis för jävligt.
februari 16, 2007 kl 11:24 e m
Isabella:
Snälla du läs vad jag skriver. Sören skapade början av en diskussion. En diskussion som snubbade vid en diskurs om possitiva sexuella rättigheter. Det var den jag kommenterade. Den diskussionen som rörde vid detta bygger på en föreställning om att prostitution är ett övergrepp. När man kommenterar den berörda diskursen och den aktuella diskussionen, som jag gjorde, måste man utgå ifrån samma föreställning.
Jag är inte särskilt intresserad av hurvida du, i egenskap av mytbilden ”Lycklig hora” skall vinna tolkningsföreträde över trafficing-horan eller ej. Den kampen får du gärna ta på din blogg. Men den är inte så intressant för den här debatten eller den diskurs om sexuella rättigheter som Sören berör.
februari 16, 2007 kl 11:36 e m
akuhujan … modigt av dig att berätta och din historia är mycket viktig. För den visar hur viktigt det är att man verkligen arbetar med att sälja sexuella tjänster av rätt skäl och med mer motiv än bara pengar.
Jag kan dock inte hålla med dig om att du var tvingad till prostitution även om du själv upplevde det så. Det fanns andra valmöjligheter för dig, det finns det alltid. För dig var det viktigt att kunna fortsätta studera, viktigare än det obehag du själv valde att utsätta dig för. Det ligger alltid ett val bakom. För att överleva, dvs ha mat och husrum fanns det andra alternativ för dig.
Jag vill tillägga att jag förstår att det blir oerhört jobbiga känslor när man tvingar sig själv att sälja sex. Inte bara för att jobbet i sig då inte blir så trevligt utan för att man dessutom måste handskas med skammen kring det hela både under tiden och efteråt. Men tänk så här… för att tjäna pengar, för att nå mål vi har i livet så gör alla människor ofta en massa saker de inte har så stor lust med. Saker som vi vantrivs med. Saker som andra inte skambelägger oss för. Varför ska sexuella handlingar var något man ska skämmas för? För jag tror att många som sålt sex en kort period för att t.ex. tjäna lite extra pengar mår enormt dåligt av just horstigmat, skammen. Och att den kanske är värre att handskas med än just det här faktumet att man haft sex med någon man egentligen inte haft lust att ha sex med. Jag vet inte hur fallet är med dig, men skriv gärna och berätta.
Om du vill välkomnar jag dig varmt att berätta din historia på min blogg eller på min sida ”Att börja arbeta som eskort”:
http://www.sensuell4u.com/eskort.htm
För mig är det viktigt att hjälpa till att undvika att människor far illa av prostitution, att man gör ett fel val som du gjorde och det kan man bara göra genom korrekt information. Personliga berättelser har där en mycket viktig funktion att fylla.
Kram!
Isabella
februari 17, 2007 kl 6:58 f m
redundans… dina frågeställningar om Sörens dilemma är viktiga och förlåt för att jag inte poängtera det tidigare. Jag tar delvis upp det på min blogg men utan den pedagogiska tydligheten jag kanske borde ha gjort.
För visst du har rätt helt rätt… fler borde ställa sig frågan varför man diskuterar just funktionshindrades rätt till ett sexliv och varför den diskussionen inte handlar om alla människors rättighet, där även kvinnor är inkluderade.
Den sexuella ojämnställdheten mellan könen lyser igenom överallt i inlägg skrivna om detta liksom alla fördomar som finns om både funktionshindrade människor och oss som säljer sex.
februari 17, 2007 kl 9:56 f m
Isabella:
”Men tänk så här… för att tjäna pengar, för att nå mål vi har i livet så gör alla människor ofta en massa saker de inte har så stor lust med.”
- Hela min kritik går ut på just det. För det är just denna logik jag vänder mig mot. Varför ska vi behöver göra det här? Göra något vi inte har större lust med, när istället vi borde bara behöva ta det vi behöver direkt utan krusiduller och utan pengar!
februari 17, 2007 kl 1:09 e m
undertäcket… jag tycker absolut att INGEN som inte har lust att sälja sexuella tjänster ska göra det och jag har avrått många från att börja med det bara för t.ex. pengarnas skull.
Men nu finns det ju både män o kvinnor som trivs med att sälja sexuella tjänster och det går nog inte att tvinga oss att sluta med något vi både gillar och tjänar bra med pengar på.
februari 17, 2007 kl 3:28 e m
@akuhujan: Vad jag kan förstå var det ett högst frivilligt val du gjorde. Du kunde nämligen avstå från att studera och gå till socialkontoret, som så många andra gör.
Du valde en tid av prostitution för att reparera dina studieresultat. Du gjorde detta val för att du hellre ville studera än att fastna i ett bidragsberoende eller ett lågavlönat jobb.
Det var således inte i någon mening våldtäkt, även om du upplevde det hela som obehagligt.
För prostituerade i Sverige finns alltid möjligheten att gå till socialen. De flesta som prostituerar sig har valt bort denna möjlighet.
Observera också att studerande har mindre pengar att röra sig med än socialbidragstagare.
februari 17, 2007 kl 4:02 e m
Okej, här skulle jag kunna dra en lång harrang om varför det inte var möjligt för mig att gå till socialen, vilken bakgrund som möjliggjorde mitt ”val” och så vidare, men jag orkar inte. Låt mig bara påstå att jag nog är den av oss som vet bäst huruvida det hela var frivilligt eller ej (det var det som sagt absolut inte). Däremot försökte jag nästan alltid låtsas som om jag tyckte det var okej, eller t o m roligt, om någon frågade. Alternativet, att säga att jag hatade det och ofta kräktes efteråt, hade samtidigt inneburit att kasta mitt människovärde åt skogen. Någon gång sa jag rakt ut att jag gjorde det för att få ihop till hyran, vilket inte verkade bekomma de männen för fem öre. För dem var det viktigaste vad jag erbjöd dem att göra, inte varför jag gjorde det eller hur jag skulle må efteråt.
Jag tycker inte alls det ska ses som något fult att sälja sig, eftersom ett sådant synsätt stigmatiserar de prostituerade kvinnorna. Det som ska fördömas är att köpa ”sex”. Även om vi tänker oss att det finns prostituerade som gillar det de gör, så kan männen i fråga aldrig veta huruvida den kvinna de just köpt mår dåligt eller ej. Jag håller helt med om att det finns ett ”horstigma”, och det är rakt ut sagt för jävligt att kvinnorna skuld- och skambeläggs. Tyvärr spårar ofta prostitutionsdebatten ut och de anklagades bänk fylls med prostituerade. Jag tycker inte det är ett dugg konstigt eller fel att prostituerade kvinnor försvarar sin verksamhet. Man försvarar sig själv och man försvarar sitt värde som människa i ett försök att komma undan den stämpel samhället sätter på ”horor”. Givetvis borde debatten vridas om till att i större utstäckning handla om männen. Varför de köper kvinnor, vad de får ut av det, om de någonsin tänker på hur kvinnorna har det?
Det är det här som är så läskigt med det resonemang Olsson för mellan raderna; att hans son (och andra handikappade) har rätt till sex (med prostituerade). Att kvinnorna blir 3 hål i sammanhanget och deras egna viljor som subjekt suddas ut.
februari 17, 2007 kl 4:16 e m
Blogge: Du förstår att din åsikt i det här sammanhanget enbart tjänar som syfte att exemplifiera i vilka idiotiska uttryck den liberala ideologin kan ta sig i den offentliga debatten.
ooooh va det kändes skönt att få ur sig det där, länge leve yttrandesfriheten!
februari 17, 2007 kl 4:19 e m
Isabella, jag är inte helt säker på att jag förstått vilka anledningar du menar är de rätta för att börja sälja sig.
Jag minns en tjej jag träffade en gång som blivit utsatt för upprepade våldtäkter i sitt liv. Hon såg sin senare prostitution som en seger. ”Det är en milstolpe för mig att ta betalt, att inte låta dem utnyttja mig gratis.” I en kapitalistisk och patriarkal värld kan det alltså ses som något positivt att iaf få betalt för att vara med om något man uppfattar som övergrepp.
februari 17, 2007 kl 4:45 e m
@akuhujan: Du ”orkar” inte redogöra varför du ”inte kunde” gå till socialen. Faktum är dock att ALLA, utan undantag, kan gå till socialen. Har man inga pengar och har man ingen inkomst har man en lagstadgad rätt att få bidrag. Att du inte utnyttjade denna möjlighet var ett VAL du gjorde.
februari 17, 2007 kl 5:17 e m
akuhujan… Jag tror, jag skriver tror för jag känner inte så många kvinnor som farit illa av prostitution … att för att må bra av att sälja sex så måste det finnas andra skäl till att man väljer det än bara pengar. T.ex. att man älskar sex o erotik, tycker det är spännande att ha sex med främmande män osv. Därtill kommer en del egenskaper jag tror är lämpliga ex. att man är klar över sin egen sexualitet, har en del livserafren het så att man kan göra korrekta riskbedömningar av kunder, att man är så pass självsäker så att man stå upp för sig själv osv.
Det finns mycket att säga om detta och jag hoppas du vill hjälpa till i arbetet med att förhindra att kvinnor som inte är lämpliga att börja som eskorter börjar.
Ta en titt på det här inlägget:
http://sensuellqkonsult.wordpress.com/2006/11/09/funderar-du-pa-att-borja-jobba-som-eskort/
Du når mig på mailen: sensuellqvalite@hotmail.com
Kram!
Isabella
februari 17, 2007 kl 5:18 e m
Tja, jag hade inte kunnat bo kvar i min bostad (och då syftar jag inte på hyran) och jag hade inte kunnat fortsätta plugga. Men absolut, jag kunde ju ha bott på gatan en period och hälsat min akademiska utbildning adjö. Mystiskt att det aldrig kändes som ett reellt alternativ… hur tänkte jag?!?!
För övrigt kan jag tänka mig att många kvinnor drar sig för att gå till socialen pga den stämpel som därmed sätts på dem (och deras familjer). Prostituera sig kan man däremot göra lite i smyg.
februari 17, 2007 kl 5:19 e m
akuhujan: Jag kan gott föreställa mig omständigheter som gör att det känns som ett tvång. Men det var ändå ett val mellan sexarbete och något annat, som du upplever eller i alla fall upplevde som värre.
Även om jag kan förstå känslorna så kan inte kunderna lastas för varken ditt val eller omständigheterna. Utan kunderna skulle du trotts allt varit hänvisad till det andra, som du upplevde som värre.
Jag ser det som viktigt att hålla isär å ena sidan missnöje med samhället, och hur vi skulle vilja förändra det på sikt, å andra sidan folks situation här och nu, och kampen för att förbättra den.
Det senare måste utgå från de berörda själv, i full respekt för deras egna val och prioriteringar i kampen.
Val kan vara mer eller mindre fri, men ju mindre fria de är, ju sämre alternativen är, desto kompromisslösare måste solidariteten och respekten för dras egna val vara. Undantaget är naket tvång genom våld, hot och bedrägeri.
För det är skillnad på tvånget att sälja sex för att man hellre gör det än letar mat bland soporna och tvånget att under hot sälja sex fast man hellre skulle ha letat mat bland soporna.
Men lika illa är det att med våld (och lag är våld) tvinga någon att leta mat bland soporna om de hellre hade sålt sex.
Sen att vi vill se en värld där alla har bättre alternativ att välja på – det är en annan parallell kamp.
Jag har skrivit ett svar på det här inlägget i min blogg… men det var innan jag läste alla kommentarer här.
februari 17, 2007 kl 5:47 e m
”Val kan vara mer eller mindre fri, men ju mindre fria de är, ju sämre alternativen är, desto kompromisslösare måste solidariteten och respekten för dras egna val vara.” Amen to that.
Jag förstår inte varför det tolkas som att jag kritiserar de prostituerade och deras liv? Det jag kritiserar är de män som köper kvinnor och på så sätt upprätthåller en stigmatisering av oss kvinnor (prostituerade och icke-prostituerade). När jag under arbetet med en d-uppsats skrev om just prostitution/trafficking i forna Sovjet blev det tydligt att staten i de olika länderna kan ge kvinnorna urusla sociala villkor (dagis? haha! vettig hjälp när farsan till ungarna sticker? glöm’et. ordentliga löner? no no) just för att makthavarna är medvetna om att kvinnorna med nöd och näppe kan överleva genom att sälja sig. Jag fördömer inte dessa kvinnor, tvärtom, däremot de män som köper dem och därmed dömer dem till ett liv i mariginalen.
februari 17, 2007 kl 5:50 e m
För övrigt vill jag passa på att tacka för alla kommentarer och bidrag till diskussionen. Jag håller inte med er allihopa, men det är alltid kul med en levande debatt och alltid blir man väl ett snäpp klokare.
februari 17, 2007 kl 6:01 e m
Jag fördömmer inte de män som köper deras tjänster. Jag fördömmer de män i maktposition som sätter dom i den taskiga valmöjligheten. Jag tror inte heller de skulle ge dom mer trygghet och stöd om torskarna försvann.
En fråga… Om du vill få bort kunderna. Det betyder att alternativet att sälja sex inte skulle funnits för dej och att du skulle tvingats till det där dåliga alternativet som tvingade dej att sälja sex.
Hade det varit bättre?
februari 17, 2007 kl 6:13 e m
Bra inlägg! Men ”Prostituerade vill >>i regel>> inte ha sex med de män som besöker dem”.
Du skrev det själv.
februari 17, 2007 kl 6:41 e m
Klart att han ska få ha sex! Inget snack om den saken. Sen är det ju en annan sak när en funktionshindrad blir utnytjad mot sin vilja, om man inte kan säga ifrån eller vet bätre.Ett bra ämne, här kan man diskutera vidare om mycket. Vem som är offer, säljare eller köpare?
februari 18, 2007 kl 8:30 f m
Undrar om Olsson skulle kunna tänka sig att hans dotter tvingades att sälja sig till någon som hade ”rätt till sex”?
februari 18, 2007 kl 12:27 e m
@akuhjan: Tråkigt att du kände dig tvingad att prostituera dig under en period i livet. Jag hade själv en del personliga problem som orsakade studieproblem för mig. I mitt fall så skrev jag ett brev till CSN och berättade hur det låg till så fick jag uppskov och efter det ordnade det till sig.
Jag tycker att alla har rätt till sex! Vissa här (Nicke) tar den tanken till absurdum. En form av sex är att onanera och tillfredsställa sig själv. Kan man inte det för att man är handikappad så tycker jag att man ska få hjälpmedel man kan använda på egen hand.
februari 18, 2007 kl 12:44 e m
Bosse :
Om du var kapabel till att läsa ur vilka grundpossitioner denna debatt fördes så skulle du se att den utgår ifrån sexuella relationer mellan två eller flera parter. Dina kommentarer om sex på ”egen hand” har inget att göra med det som diskuteras här.
februari 18, 2007 kl 3:00 e m
Men det är ju relaterat liksom allt som skrivits av alla här. Vad jag tycker är alltså att alla ska ha rätt till ett sexliv. Men att någon annan människa ska vara inblandad i själva akten kan aldrig bli en rättighet.
Det vi snarare har diskuterat är om prostitution skulle legaliseras eller ej. För om det finns personer som trivs och mår bra av det kanske det ska ses över? (Troligtvis inte dock) Om det var lagligt så tycker jag det faller sig naturligt att det även kan bli en rättighet att få hjälp att ta sig till och från en prostituerad.
februari 18, 2007 kl 11:16 e m
Ja, om sexköpslagstiftningen stadgade att det är rätt att köpa prostituerade (vilket den tack och lov inte gör) så hade jag i konsekvensens namn sett det som rimligt att inom de ramarna (till dess att lagstiftningen hade ändrats) hjälpa funktionshindrade att uppsöka prostituerade. Nu har vi dock en sexköpslag som kriminaliserar köpandet av sexuella tjänster och därmed kan jag inte se varför en specifik grupp i samhället ska utgöra ett undantag. Det finns funktionshindrade som har partners etc och det finns icke-funktionshindrade som sällan eller aldrig får till det. Det blir en helt absurd situation om vi ska hålla på att bedöma vilka som lagligt borde få köpa kvinnor. Framförallt som hela diskussionen snarare borde fokusera på kvinnors rätt att slippa bli köpta.
februari 19, 2007 kl 12:51 f m
”Ja hur långt är han beredd att gå? Kidnappning, drogning, våldtäkt eller att själv byta kön och låta sin sån knulla honom?”
Haha. Ett skratt mitt i hemskheterna. Bra inlägg för övrigt akuhujan.
februari 19, 2007 kl 12:07 e m
Intressant diskussion. Jag tror inte att sex kan ses som en (mänsklig) rättighet, just för att rättigheter alltid har en motsvarande sida i en skyldighet för någon annan, t ex innehåller rätten att inte bli torterad en motsvarande skyldighet att inte heller tortera någon annan. Att ngn skulle ha en skyldighet att ha sex med den som har ”rätt” till sex blir bara absurt.
februari 21, 2007 kl 7:45 f m
Herregud vilka idiotiska inlägg…Att fnasken gör en alldeles egen värdering VARJE GÅNG de utbjuder sin kropp, det kan man inte låtsas om. Så den funktionshindrade antas våldta dom om dom inte bjuder ut sig. Så patetiskt! När man prostituerar sig så gråter man inte – bara sen när man slutat och ska slicka i sig sympati. Skyldighet? Glömmer ni inte att fnask säljer snarare än att kunder köper…?
februari 21, 2007 kl 3:43 e m
Varje gång man säljer sig gör man en värdering, ja. Den värderingen kan exempelvis lyda jag-är-inte-värd-bättre-än-såhär (allt annat vore obehagligt att tänka eftersom det skulle innebära att man erkänner för sig själv att man inte mår bra av det som sker och att det är fel att män köper ens kropp). Eller vänta nu, du kanske menar en finansiell värdering? Ja, en sådan gör man också. Ja-jag-suger-av-dig-mot-min-egentliga-vilja-det-kostar-x-antal-kronor. Vilken makt över mannen att kunna bestämma hur mycket det ska kosta honom att nyttja en sexuellt, halluja!
Jag kan bara tala för mig själv, men personligen grät jag även under tiden. Alltså, under själva köpen. Jag vet inte, de kanske lyckades tolka det som glädjetårar (bah). Nån gång var männen av det extra våldsamma slaget och slog mig gul och blå, men de gångerna grät jag av nån anledning inte. (outing, outing)
Kvinnor säljer sig och män köper för att vi lever i ett samhälle där kvinnors kroppar ses som köpbara varor. Det är inte konstigare än så.
Att beskylla kvinnor som vill tala om att det är ett helvete att sälja sig för att vara patetiska är bara… öh… patetiskt.
februari 21, 2007 kl 3:46 e m
Hoppsan, nu kom jag på att Fnasques inlägg kanske var någon form av ironi som jag missade. Nåväl.
februari 25, 2007 kl 2:49 e m
Blogge, nu råkar vi älska att torka de handikappade i röven. Vi njuter av det men vi skulle aldrig göra det utan betalning. Tycker inte du ska låta dina egna förutfattade meningar styra resonemanget. *skojar med dig* akuhujan: Det är det som blir så förnedrande, trots att du inte upplever det som din egen vilja (som jag inte upplever det som människors egen vilja att de är arbetslösa) så kan andra tycka det och ge dig skuld. Det drabbar många våldtäktsoffer också. Hon kunde ha skrikit, hon kunde ha slagits, hon kunde ha rymt. (Traffickingoffer får slåss mot de fördomarna hos sig själva och andra.) Men när man tar just de exemplen anses de inte höra hit. Det gör de visst. Allt är en fråga om inställning. Du får dagens ros.
mars 4, 2007 kl 2:31 e m
Du skriver sa bra sa man bara ryser! Apropa amnet sa skrev jag en gang for lange sedan nagra debattartiklar om just prostitution och funktionshinder, som finns har.
mars 18, 2007 kl 9:03 e m
Och appropå val:
Jag håller med om att det ALLTID finns val att göra. Men även om det skulle finnas hundratals valmöjligheter så tycker jag inte att det är relevant att prata om det fria valet om alla dessa hundratals val skulle leda till situationer där mår skit. Ett fritt val måste innebära att det finns mer än ett val som leder till en dräglig tillvaro…
mars 18, 2007 kl 9:05 e m
Därav alltså totalt irrelevant att diskutera huruvida akuhujan hade ett val eller ej… Om man är i en situation där man upplever att man inte har något val så är de valmöjligheter som trots allt alltid finns inte intressanta.
januari 9, 2009 kl 10:47 e m
Helt rätt akuhujan, det är snett när debatten handlar om rätt till sex, istället för rätt till sin sexualitet.