Die Welt skriver om hur USA ska förstärka sina trupper i Irak, inte minst för att lugna ned stämningen i Bagdad.
”Hier soll der Kampf gegen Chaos und Bürgerkrieg gewonnen werden. 90.000 Soldaten bereiten sich in Bagdad auf einen Kampf gegen die Aufständischen vor.”
Här skall kampen mot kaos och inbördeskrig vinnas. Nittiotusen soldater i Bagdad förbereder sig på en kamp mot rebellerna.
Rebellerna. Jag ger inte mycket för folkrätten (som i teorin sägs försvara den lilla människan, men i praktiken gör det lagstiftning är till för: backar upp dem med makt och pengar), men nu finns den de facto och då måste en sak klargöras: Det är inte folkrättsligt illegitimt att sabotera en ockupationsmakts (ja, jag vill hävda att Irak fortfarande befinner sig under ockupation) vapen, elda upp dess papper eller kasta tomater på stridsvagnarna. Det är inte folkrättsligt olagligt att spränga ett gäng amerikanska soldater i luften heller. Olagligt blir det i samma sekund som våldet riktas mot civila. Då kallas det inte längre motstånd utan definieras som terrorism.
Är det någon som tror att motståndsmännen och -kvinnorna i Irak kommer känna mindre anledning att opponera sig ju mer USA:s militär bröstar upp sig? Är det någon som tror att oron i landet (som även skapar instabilitet mellan olika irakiska grupper och därför i förlängningen leder till terrordåd mot civilbefolkningen) beror på att det funnits för få soldater tidigare?
På tal om soldater: har det gjorts någon någorlunda heltäckande studie om vilka det är som av Bush c/o skickas ned till Irak för att återvända hem ihoppusslade i kistor? Inga rikemansungar behöver riskera sina liv och skjuta ihjäl irakier för att få tillgång till högre utbildning. För att de rika ska bli ännu rikare och oljetillgångarna säkras offras de fattiga, de som inte föddes med vit hud, de som är analfabeter eller talar dålig engelska och inte fattar vad det är de går med på. Högern har aldrig några betänkligheter angående att offra de svaga för att själva bli starkare. Så fortsätter irakiska, nyblivna änkor gråta i nyhetsprogrammens inslag och amerikanska, nyblivna änkor svimma med telefonluren i handen.
. . . . .
Så dagens ytlighetsdos: På torsdag får jag pengar av CSN och då ska här äntligen köpas säng. Eftersom den är så satans bred måste jag få tag i ett väldigt brett överkast och ett nästan lika brett påslakan. Jakten är i full gång. Risken finns att jag bosätter mig i sängen sen, men då vet ni å andra sidan alltid vart ni finner mig. Smart, eller hur?
Min bildningsångest mildrades lite när jag idag insåg att jag kan plocka ut en fil.kand i internationella relationer till sommaren. Som det ser ut nu kommer jag avsluta mina universitetsstudier (det här ligger alltså si så där 50 år framåt i tiden) med 4-5 examina. Jamen, det känns ju sådär lagom karriärsborgerligt och hej-jag-vill-tvätta-bort-min-arbetarklassbakgrund.
