En centerpartistisk kommunpolitiker har kommit på den briljanta idén att göra användadet av vissa ord olagliga. Förutom att själva idén andas högergalenskap och som vanligt fokuserar på en reaktionär lösning av det man uppfattar som ett problem istället för att angripa orsakerna, hakar jag upp mig på att ordet ”hora” verkar vara det absolut värsta man kan kalla en tjej.
Det är tragikomiskt att män (som är de som köper kvinnor) väljer att använda ”hora” som ett skällsord. Att se ned på kvinnor som säljer sig i ett patriarkalt system som män håller uppe och tjänar på, är ett sätt att ytterligare stigmatisera dessa kvinnor. ”Först köper jag dig och våldtar dig och sen kommer jag kalla dig för äckliga jävla hora när jag går härifrån.” Att sedan moralister (och tyvärr även en del feminister) så till den milda grad får panik över ordet att de förstnämnda vill lagstadga (lycka till!) bort det, känns mest obehagligt.
Unga tjejer får lära sig att de ska vägra låta någon kalla dem hora. Syftet är säkerligen gott, för ingen jäkel ska komma och se ned på en tjej som gillar att ha sex (i de flesta högstadieskolor har ”hora” kommit att även stå för en tjej som ”alla vet ligger runt”). Det är bara det att den skräck inför ordet som finns i sig signalerar en skräck för den verklighet kvinnor lever i. Jag är ledsen, men den verkligheten är inte speciellt trevlig. Kvinnors sexualiteter handlar inte så ofta om närhet, kåthet, orgasm och allt positivt som är kopplat till mäns diton. Istället handlar de även om våldtäkt, prostitution, tafsande män i krogkön, äckliga internmejl från den manlige chefen eller något liknande. Och här finner vi pudelns själva kärna: den sexuella makt som män har över kvinnor görs till ett kvinnoproblem. Våldtäkt knyts, som jag nyss gjorde ovan, samman med kvinnors sexualiteter, trots att problemet knappast är att man kan penetrera en kvinna med våld utan mäns vridna syn på sig själva och det motsatta könet. Våldtäkt är ingen kvinnofråga, det är en mansfråga. Ett problem grundat i MÄN.
Men så långt tänks det sällan. Det är ”hora” som etableras som ett nedvärderande tillmäle, inte ”torsk”. När man moralpanikar över ordet ”hora” slår man fast att prostituerade ägnar sig åt något fult och skambelagt, något värt att se ned på. Kvinnor som redan har det oerhört svårt skuldbeläggs medan de kvinnoköpande männen klarar sig undan. Kvinnors sexualiteter (eftersom det som sagt är där prostitutionen anses höra hemma) görs till ännu mer tabu. Det blir en negativ, nedåtgående spiral.
OK, tjejer kallas hora i skolan för att någon kille lackar ur eller bara vill hävda sig. Så ska det inte vara. Det går dock inte att lagstifta bort (ska vi ha en snut i varje korridorshörn?), eftersom det är grundat i ett betydligt mer djupgående system. Vi bör inte förgäves försöka lagstifta bort det, då det snarare är ett slag mot kvinnor än för oss. I vanlig ordning kan borgarna i praktiken inte ett jota om feminism och jämställdhet. Det är samma gamla ta-en-tablett-så-försvinner-symptomen-politik som de alltid fört.
Det kommer såklart aldrig ske, men jag skulle bli lycklig om borgarna istället för sitt paragrafrunkande ägnade sig åt att förebygga att kvinnor hamnar i prostitution. Inte för att det är det minsta fult att vara hora, utan för att det inte är speciellt roligt eller hälsosamt. Det kommer kanske aldrig heller ske, men jag skulle bli lycklig om en större del av den internationella kvinnorörelsen inte distansierade sig från sina prostituerade systrar. Vi ser inte ned på ”våldtagna kvinnor”, så varför i helsike ska vi måla upp en avgrund mellan ”rörelsen” och ”horor”? Varje hora i den här världen är min älskade syster, varje borgare som gör henne till problemet är min fiende.
