För några nätter sedan kunde jag omöjligt sova. Ni vet hur det är; man vrider och vänder på sig, räknar får, trycker kudden för huvudet och svär högt för sig själv i halvmörkret. Till slut bestämde jag mig för att lyssna på radio istället för på mina egna svordomar. Det var ett antal inslag om hur välgörenhet blivit en trend bland världens miljonärer (zzzzz) och Percy Barnevik uttalade sig om sitt engagemang för fattiga indier. Ska man tro honom är det huvudsakliga problemet i världen extrem fattigdom. Well, med tanke på att han fick en miljard i pension vore det kanske mer smakfullt att problematisera den extrema rikedomen, men det vore väl för mycket begärt.
Den plötsliga givmildheten (”jag vill inte tala om hur lit… ursäkta, mycket jag skänker”) hos rikt folk var även en av huvudnyheterna i radions nyhetssändningar. Först efter att det tragglats för sjuhundrafemtioelfte gången på en och samma natt nämndes i förbigående att soldater från FN gjort sig skyldiga till övergrepp på flickor och kvinnor i södra Sudan.
Det här är något det alltför sällan talas om; det faktum att soldater som skickas ut (för att skapa fred eller i fredsbevarande syfte) köper sex av eller våldtar (om man nu vill göra en distinktion) kvinnor. Det sexuella våldet i södra Sudan är ingen enskild händelse, orsakad av några mindre lämpade FN-soldater. Tvärtom följer det ett gammalt mönster. FN-personal åker iväg för att arbeta för fred, passar på att våldta redan utsatta kvinnor och bidrar därigenom till spridande av HIV, ofrivilliga graviditeter och ett svårare utanförskap för kvinnorna. Därmed sätts också hinder för kvinnornas deltagande i det postkrigiska samhällsuppbyggandet.
När FN arbetade som mest aktivt i forna Jugoslavien var män iklädda organisationens kläder en vanlig syn på bordellerna. Vågar man gå närmre de lättklädda 14-åringarna som ljussätts av blinkande neon utanför någon klubb i Kambodja kan man se att en del av männen som köper dem är FN-personal. Under skrivandet av min d-uppsats om trafficking insåg jag att kvinnohandel i Förenta Nationernas administration klumpats ihop med illegal narkotikahandel. Det känns på sätt och vis helt logiskt. Varför lägga mer vikt vid att stoppa det sexuella våldet när dessa utsatta kvinnor i för små skor och skavande kjolar är synonyma med fritidssysselsättning för alla manliga soldater organisationen stationerar på olika ställen i världen? Män är ju alltid män och måste få sitt, även när hustrun befinner sig på andra sidan jordklotet. Eller?
2 kommentarer
januari 14, 2007 kl 9:28 e m
grymt bra skrivet!
januari 17, 2007 kl 10:19 f m
Tack!