Idag är det ett år sedan jag satte mina fötter på uppsalaitisk mark och därmed vände också mitt liv. Eller, vände är fel ord. Det började på nytt, rättare sagt. Hade jag inte kommit hit den dagen hade jag med största sannolikhet inte funnits nu. En rätt underlig tanke. Uppsala blev min räddning när jag var på väg att gå under. Årsdagen av detta kommer jag och Hugo ikväll fira genom att dricka öl i Slottsparken (var när jag gick genom den jag bestämde mig för att ge livet en chans till).
Jag vill bara säga att jag är glad att jag tog det beslutet, för det senaste året har jag träffat så otroligt många, bra människor. Jag blir alldeles rusig bara av att tänka på er.
Politik? Japp, det kommer mer av den varan snart igen.
